För en läsare som är intresserad av biomimetik – det vill säga hur vi kan hämta inspiration från naturen för att lösa människans problem – är en bok med en titel som antyder att fåglar kan användas för att lösa medicinska gåtor lockande. Med cirka 8,7 miljoner arter på vår planet har vi ännu bara börjat skrapa på ytan när det gäller biologiskt inspirerad forskning, och möjligheterna med denna nya disciplin är stora. Inom den biologiska biomimetiska forskningen har större däggdjur hittills rönt mest uppmärksamhet. Eftersom det finns cirka 10 000 identifierade fågelarter, det vill säga dubbelt så många som antalet däggdjur, bör de lösningar som under evolutionen utvecklats hos fåglar uppmärksammas mer. I denna bok, som vänder sig till en nyfiken allmänhet, presenterar neurokemisten Anita Campbell på ett inbjudande och lättläst sätt olika aspekter av vetenskaplig forskning som utförts på fåglar. Med författarens neurovetenskapliga bakgrund är det lätt att förstå att boken fokuserar på fåglarnas hörsel, syn och kognitiva förmågor. I den avslutade delen av boken förmedlas olika ögonblick av fåglarnas tillvaro med hjälp av egna vackra fågelbilder från olika delar av världen.
Boken väcker lusten att lära sig mer om den forskning som utförts på fåglar. Anita Campbell för i boken en intressant diskussion om hur fynd från fågelvärlden skulle kunna användas för att hitta behandlingar för mänskliga sjukdomar som påverkar hörsel och kognition. Cirka 50 procent av alla fåglar betraktas som »högljudda«. Då dessa sångfåglar utnyttjar nästan 100 procent av luftens energi för sång (jämfört med 3 procent hos en människa) bör man i ett ljudförorenat samhälle lära sig mer om hur fåglar under evolutionen lärt sig att skydda sig mot höga ljud. Att fåglarnas hörsel (till skillnad från människans) inte försämras med ökad ålder bör inspirera forskare att förstå hur fåglars hårceller kan regenereras och vilka gener som utvecklats hos fåglar för att skydda deras hörsel. Eftersom oxidativ stress verkar kunna öka risken för nedsatt hörsel hos människa vore det även intressant att undersöka om fåglarnas diet skyddar mot presbyacusis.
Med visst undantag för papegojor och kråkfåglar har fåglarnas kognitiva förmåga ofta ansetts vara mindre utvecklad, vilket har gett upphov till begrepp såsom »hönshjärna«. I boken får man omvärdera denna missuppfattning och lära sig att trots att fåglarna har en betydligt mindre hjärna kan vissa fågelarters kognitiva funktioner och minnesfunktioner vara mer utvecklade än hos vissa primater. Detta beror på att nervcellerna i fågelhjärnan är mindre och mer tätt packade, framför allt i hjärnregioner som är involverade i kognitiva funktioner. Eftersom många fåglar har utvecklat en fantastisk visuell diskriminationsförmåga har man i en studie tränat duvor på att särskilja bilder på olika vävnadssnitt. Då duvor (på bara 2 veckor) kan tränas att skilja benigna från maligna brösttumörer med 99 procents säkerhet (om man använder flera olika duvor) bör patologen framöver kanske satsa på att införskaffa och träna duvslag.
Sammanfattningsvis är detta en intressant, välskriven »coffee table«-bok som gärna får följas upp med en bok som fokuserar på andra medicinska gåtor som fåglar kan hjälpa till att lösa. Denna läsare skulle gärna lära sig mer om kolibrins fantastiska metabola förmågor som gör att de trots en extremt hyperkalorisk diet kan skydda sig mot fetma, diabetes och fettlever.