Våren 2020 fick vetenskapsskribenten Henrik Brändén många frågor från vänner och kollegor om covid-19 och hur kroppen svarar på en infektion med sars-cov-2. Han insåg då att han i praktiken redan refererat vad som borde kunna bli en mindre lärobok för vetgiriga om hur en infektion med detta virus tas om hand av vårt immunförsvar, vilket dock skulle kräva att han också behövde redogöra för immunsystemets uppbyggnad och funktion. Han började skriva i oktober 2020, och redan januari 2021 låg boken på bokhandelsdiskarna. Ändå ger framställningen inte alls intrycket av ett hafsverk, tvärtom.

Mina kunskaper om immunsystemet är goda men antikverade, och covid-19-epidemin inträffade långt efter min pensionering som infektionsläkare, så jag har haft mycket att lära från den här boken – som har varit kul att läsa. Brändén är ett proffs på att skriva, inte bara begripligt utan ofta nog underhållande. Hans kunskaper i ämnet är säkert fullt tillräckliga; åtskilliga läroböcker i infektionsimmunologi har möjligtvis haft författare med mer och djupare kunskap, men betydligt sämre förmåga att förmedla densamma. För överblick och disponering är det en särskild fördel med en enda författare; tidigare försök har oftast bestått av bidrag från flera experter.

Som pacifist gläder jag mig åt att Brändén relativt sparsamt använder den militära vokabulären i beskrivningen av immunförsvaret, som annars brukar peppras med spjutspetsar, invasioner, fiender etc. Jag saknar dock en relevant militär anspelning på u-båtar. I beskrivningen av de naturliga mördarcellerna, NK-celler (först påvisade av de svenska forskarna Eva Klein och Rolf Kiessling), som ingår i det ospecifika immunsvaret, var det länge en gåta hur dessa celler kunde identifiera en främmande organism eller cell men spara alla normala celler – ända till den famösa u-båtsjakten. Ty där kände marinen igen de svenska u-båtarna, och den u-båt som inte bar dessa kännetecken var alltså en främmande inkräktare som skulle avvisas/oskadliggöras. Det snappade några andra svenska forskare (Klas Kärre och Peter Höglund) upp, och det skulle visa sig att NK-cellerna i detta avseende följer marinen: de kan identifiera det kroppsegna, men finns inte det, »the missing self«, eller om det är förändrat av till exempel ett virus, slår de till. Personligen anser jag att detta var det enda meningsfulla som kom upp av ubåtsjakten. Den här storyn tycker jag Brändén ska ha med i nästa upplaga – jag spår att den här lilla boken kommer att ha ett långt liv med många läsare.

En annan upplysning som annars inte brukar anges är att de många fina elektronmikroskopiska bilder av immunceller som presenteras i boken är färglagda i efterhand och ska alltså inte misstas för den cellulära verkligheten. De tecknade originalillustrationerna i boken är genomgående enkla och begripliga.

Förloppet vid covid-19 sätts sedan i dessa sammanhang, vilket för dagen är försäljningsargumentet för den här boken. Och visst får man en mycket bra redogörelse för hur sars-cov-2-virus kommer in i kroppen och hur vi försvarar oss mot detta angrepp: för mycket respektive för lite ibland, men vanligtvis precis lagom mycket för att eliminera virus med en immunitet som, om vi utsätts igen, kommer att oskadliggöra virus innan det hinner ge några symtom. I kommande upplagor kan sars-cov-2 bytas ut mot det virus eller smittämne som just då florerar, eftersom inget väsentligt är unikt med just detta coronavirus. Nya smittämnen kommer att hanteras som de tusentals tidigare, och det av ett immunsystem som Brändén så målande och kärleksfullt beskriver.