»Tillsammans – För en god och nära vård« är en liten antologi med korta essäer, fint illustrerad av Robert Nyberg. Den handlar både om det stora omställningsarbetet i sjukvården som Anna Nergårdh döpt till »god och nära vård« och om den nära personcentrerade vården som behövs i alla vårdens delar. Med bidrag från olika delar av sjukvården ger boken, trots en viss spretighet, en behövlig tankeställare.

Här finns två av Sveriges spetspatienter, Hans-Inge Persson och Sara Riggare, som ger sin syn på hur vården behöver ställas om så att patienter och anhöriga blir synliga, bemöts som personer och blir delaktiga i sin vård så att deras resurser utnyttjas. Här skriver Anna Nergårdh, tidigare regeringens särskilda utredare för utredningen »Samordnad utveckling för god och nära vård« och Lisbeth Löpare, samordnare för »nära vård« på SKR, om omställningsarbetet till en god och nära vård med primärvården som bas. Magnus Isacson, allmänläkare och ordförande i Svensk förening för allmänmedicin och Åke Åkesson, läkare på Borgholm, Öland, tar upp vikten av kontinuitet, tillit och ett rimligt uppdrag för primärvårdens läkare för att möjliggöra personligt ansvar.

Ami Hommel, sjuksköterska och professor, skriver om det eftersatta behovet av att stärka den medicinska kompetensen med sjuksköterskor inom kommunens äldreomsorg. Om hur arbetet med personcentrering måste genomsyra hela systemet ända från ledningen, där alla måste förstå varför en förändring sker och vad den innebär, skriver Ralph Harlid, läkare och chef. En förändring mot personcentrering i vården måste i sig ledas på ett personcentrerat sätt.

Två exempel där förhoppningarna om en mänskligare och mer lyhörd vård förverkligats finns med i boken. Jeanette Andersson, strateg i Västkom, beskriver arbetet med att utveckla team i Västra Götaland där personcentrering blir ett hjälpmedel. Investering i relationer i teamen medför att organisationsgränser inte blir ett hinder. Hur till synes små steg kan bli stora vinster för patienten skriver Martina Jarnström, sjuksköterska, om. Patienter och anhöriga på onkologenheten lär sig att själva koppla bort sina pumpar och hantera en central infart. Förutom att patienten slipper sjukbesök och resor så ökar patientens självständighet att leva sitt liv.

Om patienters behov av kontinuitet och tillgänglighet och om vårdens behov och förmåga att förstå den patientupplevda verkligheten skriver Britta Hornmark Stenstam, onkolog.

I ett avslutande kapitel utvecklar Bodil Jönsson tankarna om den nya kunskap som blir resultatet av en ömsesidigt lärande och lyssnande mellan patienten och den människa i vården hon möter.

Boken innehåller inga revolutionerande nyheter, men tankar och förhoppningar behöver sättas på pränt för att föras vidare i mångas samtal om en förändrad vård präglad av kontinuerliga, tillitsfulla relationer med patienten som medskapare.