När jag skulle skriva mitt första vetenskapliga manus kändes det som om jag lika bra kunde ha blivit ombedd att som komplett novis gå ut i köket och med hjälp av några få muntliga tips tillreda någon svårlagad fransk maträtt. Med tiden insåg jag att det fanns recept – även för manusskrivning. Dessa förmedlades i form av muntlig tradition, och som för vilken lärling som helst gällde det bara att lyssna in tipsen och öva på hantverket. Nu äntligen, många år senare, har Lexell och Brogårdh skrivit just den receptsamling som varje masterstudent och doktorand som ställs inför uppgiften att skriva och publicera ett vetenskapligt arbete borde ha, en lättläst handbok uppdelad i fyra delar: den vetenskapliga publikationen, det vetenskapliga skrivandet, det vetenskapliga manuskriptet och den vetenskapliga publiceringsprocessen. Varje del kan läsas för sig, beroende på var i processen man befinner sig.

Författarna, Jan Lexell, professor i rehabiliteringsmedicin, och Christina Brogårdh, professor i fysioterapi, vid Lunds universitet har tidigare lett kurser i vetenskapligt skrivande. Med dessa två författare, som har ett genuint intresse av skrivande och viljan att lära ut skrivandets konst, blir texten trevlig, lättläst och pedagogiskt uppbyggd.

Genomgående utgår författarna från en av sina egna studier som oavsett läsarens forskningsinriktning är lätt att ta till sig. De lyckas också att på ett elegant sätt täcka utformningen av såväl den kvalitativa som den kvantitativa studiens olika delar och ge handfasta tips och råd om hur man presenterar metod och resultat för dessa olika typer av forskning.

Författarna ger goda exempel på hur man på engelska kan skriva olika delar av sin artikel från »introduction« till »acknowledgement« samt följebrevet till redaktören. Den som blir ombedd att vara granskare av manus får tydliga förslag om hur man skriver sitt utlåtande och en utmärkt checklista på vad man bör bedöma om man får ett sådant uppdrag.

Författarduon har också identifierat några av de basala men icke desto mindre viktiga delarna, där de förklarar hur flödesdiagrammet ska se ut, hur man skapar tabellceller i Word och hur man väljer nyckelorden för att indexera artikeln.

Boken känns aktuell även för den som redan tillskansat sig en hel del av kunskapen. Här finns exempel på hur man skriver sitt »data availability statement« – när tidskriftens önskan om tillgänglighet till insamlade data går stick i stäv med etikbeslutet. Författarna tar upp det relativt nya fenomenet »rovdjurstidskrifter«. De ger tips om hur man kan upptäcka fenomenet och berättar om bibliotekarien som myntade begreppet och hur det gick för honom.

»Skriva, granska och publicera vetenskapliga arbeten« är inte en vacker »coffee table-bok«, men kan ses som en utmärkt receptsamling, som hindrar manuset från att bli en onjutbar soppa.