Som gammal alumn vid Karolinska institutet (KI) var det med stor glädje och nyfikenhet som jag började läsa »Vetenskap och vård« av Helena Ek. Författaren är filosofie doktor i idéhistoria och har skrivit boken i samarbete med den så kallade Wikiks-gruppen. I boken ges en utomordentligt intressant beskrivning och sammanfattning av den sjukvård, forskning och undervisning som bedrivits på Karolinska sjukhuset (KS) från sjukhusets invigning den 28 september 1940 fram till 2018. I bokens sju kapitel ges en storartad exposé av såväl sjukhusets arkitektoniska bakgrund och utveckling som vad som pågått inom dess väggar under 80 år.

Många av de personer som presenteras har under åren som gått haft stor betydelse för både vetenskap och vård. I detta persongalleri återfinns alla de yrkeskategorier som är nödvändiga för att universitetssjukhuset ska kunna bedriva högspecialiserad och högkvalificerad vård, forskning och inte minst undervisning av blivande medarbetare inom alla vårdyrken.

I kapitlet »Upptäckter och genombrott« presenteras ett antal forskare vid KI/KS inom olika specialiteter och deras banbrytande upptäckter vad gäller diagnostik och behandling. Som exempel kan nämnas Torsten Gordh – anestesins utveckling i Sverige; Gösta Forssell – radiologin för diagnostik och terapi; Sven Ivar Seldinger, angiografisk metodologi; Torgny Greitz – datortomografins introduktion; Sixten Franzén – diagnostik med finnålspunktion; Lars Leksell – »gammakniven« för behandling av hjärntumörer; Rune Elmqvist/Åke Senning – den första implanterbara pacemakern och Tore Curstedt/Bengt Robertsson med framtagandet av »surfactant« som läkemedel mot RDS (respiratory distress syndrome) hos nyfödda barn på 1980-talet. Boken glömmer inte heller dåtidens mest kända kvinnliga professor inom medicinen, Nanna Svartz, och hennes arbete med att ta fram Salazopyrin (sulfasalazin)  mot reumatoid artrit. Från senare tid omnämns också forskningsprojektet kring Ecmo (extrakorporeal membranoxygenering), lett av barnkirurgen Björn Frenckner.

I kapitlet »Kunskaper och kompetenser« beskrivs den historiska bakgrunden till hur läkarutbildningen skulle komma att se ut vid sjukhuset från 1942 och framåt. Studenterna skulle delta i det löpande sjukvårdsarbetet för att få all den praktiska utbildning som ansågs erforderlig – här talar man för första gången om så kallad bedside-undervisning och specifikt om vikten av grundlig övning i rutinmässiga diagnostiska och terapeutiska åtgärder.

I kapitlet »För patientens bästa: etik på Karolinska sjukhuset« belyses de etiska aspekterna på både vård och forskning som tidigt uppmärksammades av bland annat läkaren och etikpionjären Gustaf Giertz och som blev vägledande för kommande etiska regelverk på nationell nivå.

Boken är en stimulerande och intresseväckande läsning för alla sjukvårdsarbetare oavsett yrkestillhörighet och var man än haft sin utbildning. Om man har ett medicinhistoriskt intresse så ger boken en viktig bild av hur vetenskap, vård och utbildning för alla vårdyrken sett ut och präglats av samarbetet mellan ett lärosäte (KI) och ett universitetssjukhus (KS).