Vacciner har under det senaste året varit på nyhetsplats dagligen. Vacciner är läkemedel och liksom alla sådana även kulturfenomen. Detta märks i vaccindebatten, i vilken människors erfarenheter och attityder till dem synliggörs. Attityderna är lika gamla som de första vaccinerna. På 1800-talet framställdes människor som vaccinerats mot smittkoppor, släkt med kokoppor, i skämtteckningar med kohuvuden. I boken »Apoteket i biblioteket« av professorn i farmakognosi Jan G Bruhn finns över tusen texter och citat från världslitteraturen, från Homeros till Niklas Anderssons »Fågelbok 2020«, om människornas attityder och erfarenheter av läkemedel och droger. Läsaren introduceras i ämnet under rubriken »Läkemedel och droger i dikt och tanke, tid och rum«. Under denna presenteras kända författare som skrivit om läkemedel och läkemedelsbehandling: Robert L Stevenson, Karin Boye, Aldous Huxley, William Shakespeare, George Bernard Shaw, Baudelaire, Agatha Christie med flera. »Välkommen in i mitt litterära apotek! Jag bjuder på intelligenta tabletter, magiska mediciner och djävulska droger«, skriver författaren på baksidan av boken.

Bland uppslagsorden, som sträcker sig från »abortmedel« till »överdos«, återfinns följande citat kring tidigare aspekter på vaccinationer.

»Ni vet att en svår koppepidemi rasar i Genua, knappt fem timmars järnvägsresa härifrån … (Röst i salen: Vi har aldrig haft koppor här). Ni kan ha kopporna här inom sex timmar; en resande från Genua kan föra dem med sig. (Röst i salen: Här kommer inga resande)« [1].

»Till mej kommer människor för att vaccinera sig inför en utlandsresa eller för att få den sjunde poliosprutan. Jag skriver kallelsebreven själv. Ingen kan ju hålla reda på hur många poliosprutor Socialstyrelsen rekommenderar … När de har fått sin spruta hamnar de på min dataskärm …« [2].

»Ett kontroversiellt ämne som nästan säkert blir en del av drogdebatten de närmaste 20 åren är användningen av vacciner för att göra droger ineffektiva … Är det att kränka någons mänskliga rättigheter att ta bort deras val att uppleva njutning av en drog någon gång i framtiden? [3].

Det är sällan man möter så många aspekter mellan två pärmar. Förutom uppslagsorden ingår en bibliografi med 800 referenser samt ett namnregister till hjälp för dem som själva vill botanisera vidare. Boken är sparsamt men passande illustrerad. Det är inte meningen att läsa den i ett sträck. Att däremot ha den på nattygs- eller soffbordet är att rekommendera. Att slå upp en godtycklig sida och se hur författare, filosofer, forskare och andra uttryckt sig om fenomenet läkemedel ger ett lätt rus utan vare sig peroralt eller parenteralt intag.