»Barnortopedi« ger en bra översikt över ortopediska åkommor hos nyfödda, barn och ungdomar. Målgruppen är bred men boken riktar sig främst till kliniskt verksamma ortopeder, ST-läkare inom ortopedi samt barn- och skolläkare. Även skolsjuksköterskor och sjukgymnaster med barnortopediskt intresse kan dra nytta av boken.

De första 100 sidorna handlar om de vanligaste frakturerna och luxationerna bland barn och ungdomar. Författarna inleder med en allmän del om det växande skelettet och dess typiska skador, inklusive förlossningsskador och barnmisshandel. De typiska frakturerna och luxationerna är sedan uppdelade i uppkomst, typer, symtom, diagnos med differentialdiagnoser och slutligen behandling. Författarna ger en bra vägledning avseende vilka frakturer som kan behandlas icke-operativt och vilka som behöver opereras. De vanligaste ingreppen, som TEN-spikning av rörben och stiftfixation av exempelvis suprakondylär humerusfraktur, är väl beskrivna. En liten brasklapp för det sistnämnda är att man tyvärr inte tog hänsyn till nyare strålskyddsrekommendationer och höll fast vid den »gamla« tekniken att använda C-bågens bildförstärkare som bord. Ett separat armbord sänker däremot stråldosen för både patient och personal [1].

Boken fortsätter med barnortopediska åkommor från »topp till tå« som en ortoped borde ha kunskap om. Strukturen och underrubrikerna varierar i denna del, vilket stör en smula. De mer vanliga åkommorna som exempelvis höftledsluxation är väl och utförligt beskrivna och författarna belyser möjliga behandlingsmetoder, inklusive behandling av komplikationer. De mer ovanliga åkommorna, som Sprengels deformitet, avhandlas dock mycket kortfattat. En hänvisning till mer fördjupande litteratur hade kunnat vara en lösning.

Boken avslutas med två kapitel rubricerade »Radiologi« och »Operationsmetoder«. Det förstnämnda beskriver olika radiologiska undersökningsmetoder och deras användningsområden, bland andra slätröntgen, datortomografi och skelettskintigrafi. Ultraljud som metod beskrivs tidigare i boken, exempelvis där diagnostiken av höftledsdyplasi behandlas, men dyker inte upp som en egen metod i radiologikapitlet. Kapitlet »Operationsmetoder« belyser enbart operationsmetoder som används i samband med skolioskirurgi. Det är lite oklart varför författarna valde att ha ett sådant kapitel när andra kirurgiska tekniker omnämns i respektive kapitel där åkomman beskrivs.

Det borde vara en självklarhet att läroböcker hänvisar till litteraturkällor och ger en kort jämförelse med relevanta forskningresultat. Tyvärr saknas detta helt i boken. I en tid där föräldrar är välinformerade och (fel)information kan spridas i sociala medier är det viktigt för yrkesgruppen att kunna bemöta detta och ha möjlighet att fördjupa sig själv i litteraturen.

Sammanfattningsvis ger »Barnortopedi« läsaren en snabb och bra översikt över de vanligaste barnortopediska skadorna och åkommorna i ett kompakt format.