Boken »Medicinsk informatik« lyfter fram ett viktigt kunskapsområde som förtjänar mycket mer uppmärksamhet från alla hälso- och sjukvårdsprofessioner. Boken definierar informatik som kunskap om hur man kan hantera och strukturera information så att den blir användbar för daglig verksamhet och kan ligga till grund för kunskapsbildning, forskning, verksamhetsutveckling och utbildning. Enrico Coieras definition från boken »Guide to health informatics« från 2015 lägger till ett ytterligare perspektiv: »Om fysiologi är ’läran om livet’ och patologi är ’läran om sjukdomar’ så är medicinsk informatik ’läran om hälso- och sjukvård’.«

Aldrig tidigare har det varit så angeläget att vi ökar vår förståelse för betydelsen av en effektiv informationshantering i vården. När jag pratar med kollegor som har fullt upp med att ta hand om sina patienter och har mycket lite tålamod med akademiska spetsfundigheter så brukar jag sammanfatta situationen så här: »Dålig information, dåliga beslut – bra information, bra beslut«. Den här boken går igenom många av de förutsättningar som krävs för att alla vårdens medarbetare ska ha rätt information i rätt tid och på rätt sätt, så att de kan fatta rätt beslut och ge bästa möjliga vård till sina patienter.

Det är inte lätt att gå igenom ett så omfattande ämne som medicinsk informatik, men de olika kapitlen, som i stor utsträckning kan läsas oberoende av varandra, ger en bra överblick över hela ämnesområdet. I kapitlet om terminologi definieras skillnaderna mellan terminologier, ontologier och klassifikationer. Tyvärr känner de flesta kliniker bara till klassifikationen ICD-10, som mest är till nytta för rapportering och ekonomisk uppföljning. Det finns en verkligt spännande värld att upptäcka när det gäller terminologier och ontologier, som till exempel Snomed CT och Human Phenotype Ontology. I kapitlet om interoperabilitet behandlas den mycket spännande utmaningen att se till att alla som deltar i patientens vård, inklusive patienten och hens närstående, har tillgång till all nödvändig information oberoende av organisatorisk tillhörighet eller vilket vårdinformationssystem som används.

Boken har också ett kapitel om omik, som handlar om de utmaningar som är förknippade med nya avancerade diagnostiska metoder som analyserar hela arvsmassan (hela genomet) eller alla proteiner som tillverkas i vissa celler eller vissa vävnader (proteomet). Bokens kapitel om kunskapsstyrning är också högaktuellt med tanke på uppbyggnaden av det nationella och de regionala kunskapsstyrningssystemen.

Men alla andra kapitel lyckas också på ett enkelt sätt introducera läsaren till det mångfasetterade område som medicinsk informatik är.

Vi i vården har alltför länge låtit IT-avdelningar och IT-leverantörer driva den digitala utvecklingen. Men det är vi i vården som behöver rätt information för att kunna fatta rätt beslut och ge våra patienter bästa möjliga vård. Den här boken kan bidra till att vårdens medarbetare ökar sin kunskap och kan kliva fram och ta en mycket mer aktiv roll i den digitala transformation som vi behöver för att möta vårdens utmaningar.