Det publiceras många självhjälpsböcker – välmenta, men alltför ofta utan forskningsstöd, och alltför ofta med fokus på en livsstilsaspekt i taget, utan hänsyn till samspelet mellan alla viktiga delar.

Anders Rosengren är något så ovanligt som en relativt ung professor i molekylärmedicin som har ambitionen att ta ett helhetsgrepp på den mänskliga hälsan. Han inriktar sig på ett helt kluster av bestämningsfaktorer – mat, träning, sömn, cirkadianska och andra rytmer, genetik, relationer och – livsfilosofi. Han vill hjälpa oss att sätta olika kluster av evidensbaserade hälsoråd i ett större existentiellt sammanhang.

Idén att beakta mer än en livsstilsfaktor är egentligen inte ny. För tre århundraden sedan kom skalden, historikern och satirikern Olof von Dalin med ett icke oävet försök i sin »Nöjd lefnad«:

Äta litet, dricka vatten, / roligt sällskap, sömn om natten, / käckt arbeta, lägligt bo, / stillhet någon stund på dagen: / det är lagen / för min hälsa och min ro.

Men en verklig helhetssyn på den mänskliga tillvaron tillämpar inte Dalin eller hans efterföljare. De besvärar sig sällan med evidens för den pato- eller salutogena betydelsen av de mätbara faktorerna, och de saknar ofta förståelse för sådana bestämningsfaktorer »för min hälsa och min ro« som inte är enkelt mätbara.

Anders Rosengren lyckas med allt detta – och mer därtill. Han väver in sina kunskaper i molekylär- och evolutionsmedicin i det som WHO (2002) definierat som existentiell hälsa, och han testar sina hypoteser i kontrollerade studier av sitt »livsstilsverktyg« och dess inverkan på patienter med diabetes typ 2 – deras HbA1c och deras livskvalitet (SF-12) (Dwibedi, Abrahamsson & Rosengren; 2022).

Det digitala verktyget kombinerar information om hälsa och levnadsvanor med reflekterande frågor. Meningen är att göra användarna mer medvetna om sina vanor och utforska vilka evidensbaserade hälsoråd som passar i deras egen vardag. Metoden har utvecklats på ett systematiskt sätt genom undersökningar av hur biologiska och psykologiska faktorer samspelar över tid.

För sju år sedan gjorde FN:s samtliga 193 medlemsländer något unikt och underbart. De antog i full enighet en »Agenda 2030« med 17 hållbarhetsmål och 169 delmål. Den syftar till att utrota fattigdom och hunger, att bekämpa ojämlikhet inom och mellan länder, att bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, att främja hälsa och lärande, att skydda de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet och att säkerställa ett varaktigt skydd för vår planet och dess naturresurser.

Målen innebär onekligen »ett enormt åtagande«, som riksdagens dåvarande talman Urban Ahlin formulerade det. Och ordföranden för det svenska Agenda 2030-sekretariatet Ingrid Petersson menade att den är ingenting mindre än »en gemensam kompass inför framtiden«.

Även på makronivå är det alltså helhetsgreppet som är nyckeln – allt detta som FN:s samtliga medlemsstater har lovat att försöka göra för folkbildning, folkhälsa och miljövård. Kanske något för Anders Rosengren att ta upp i sin boks nästa upplaga?

Även utan detta sistnämnda har Anders Rosengren skrivit en synnerligen angelägen, tankeväckande och läsvärd bok, på en vacker, nästan litterär prosa. Jag rekommenderar den varmt. Dess dubbeltydiga titel påminner oss om att hela livet, med alla dess fasetter, måste beaktas för att hela livet.