Ulf Ellervik är sedan början av 1990-talet verksam inom bioorganisk kemi vid Lunds universitet. Där har han en stor grupp forskare som sysslar med kolhydratkemi. Han är även ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och verkar för kunskapsspridning på kemins område. Tidigare har han utgivit flera böcker om kemins fascination, bland andra »Ond kemi« (2011), »Glass för kemister« (2017) och »Förgiftat« (2019).
I boken får man följa författarens steg från de första farliga experimenten i barndomen till forskningen kring de tidskrävande men ofta lyckade synteserna av nya ämnen. Man får också delta i detektivarbetet med okända gaser och skämta om olika molekylers vänstervridning. Ellervik har förvånats av de ceremoniella riterna i samband med disputationer. I boken förklarar han ursprunget till många obegripliga akademiska ritualer. De förvandlas till förståeliga procedurer och njutningfyllda ögonblick. Även den svenska fikapausen blir en möjlighet att diskutera vetenskap och få nya idéer till experiment. Många platser ute i världen blir gripbara genom att han berättar om små händelser i exotiska länder. Han betonar att det stimulerar kreativiteten att se och höra nya saker, vilket exemplifieras med ett besök på ett universitet i Singapore.
Mest av allt förundras Ellervik, och även jag som läsare, över att det är så roligt att göra ett litet nytt vitt pulver. Känslan av att vara först om en molekyl är överväldigande och liknar spänningen i en deckare när man går på upptäcksfärd.
Stilen är spänstig, lättflytande och fylld av spänning, så varje blad vänds snabbt för att man ska få veta resultatet av just denna komplicerade kemiska produkt. Han berättar om vardagens laborerande och förundras över vad som gör oss glada till vardags. Det är känslan av att förstå och känslan av att (ibland) vara först som gör honom lycklig.
I slutet av boken får vi delta i en rad ganska skrämmande men roliga kemiska experiment. Och man känner sig verkligen manad att bli kemist! Denna bok kan läsas av alla och ger insikt i att det är spännande och kanske inte så svårt att vara forskare, om man har ett oändligt tålamod och en positiv livssyn.
