Jonna Bornemark, professor i filosofi, har gett ut boken »jag är himmel och hav. En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser«. Hon förekommer ofta i medier, är rikligt recenserad, kan nås på föreläsningar och ses på skärmar. Fastän hon är professor talar hon och skriver icke-akademiskt om sin forskning. Hon vill lära känna och dela med sig av sitt rika kunnande. Även i sin senaste bok gör hon sig förstådd på ett språk som många talar och som kan göra skillnad.

I hennes senaste bok får vi nu ta del av en smittsamt pedagogisk återgivning av filosoferna Cusanus, Brunos och Descartes tankevärldar. De levde från 1400-talet till mitten på 1650-talet och hade som mål att få struktur på vetenskapsteori och kunskapsfilosofi. De två förra var mest upptagna av att skapa kunskap om världen och den levande människan. Descartes verkar ha känt ångest inför det omätbara i levande varelsers liv. Hans skepsis kan ha drivit honom att filosofiskt ta livet ur kroppen för att inte störa sig och sin tids ökade intresse för vetenskap och teknik och lockande, rationella orsak–verkan-tänkande. Förundran över det okända i uterus för oss vidare.

Cartesiansk kunskap gör oss läkare till kompetenta diagnostiker. Vi har lärt oss att sätta vetenskapligt gångbara namn på allt utom det som rör patienters vilja att samtala, göra sig och bli förstådda, sedda och hörda. När de verkar vara mer känslosamt än fysiskt besvärade av sin nedsatthet måste vi, fenomenologiskt okunniga, sänka vår ambition och dualistiskt förklara också det vi inte förstår. Bornemarks livgivande böcker kan få en läkare att älska en hypokondriker, till och med utan att vara entreprenör i vården.

I sin bok utgår hon filosofiskt från sitt fosters rörelser, sinnesförnimmelser, tillväxt och förlossning. Hon skriver poetiskt om sin förståelse av nytt liv i uterus, om subjektivitet och etik. Hennes filosofiska neologismer väcker förundran. Begreppen »paktivitet«, »dugaj«, »ensamman« med flera kastar ljus över människans eftersträvade närhet till andra. Längtan efter hud mot hud har gett många av oss liv.

Att bära ett annat liv i sin kropp är egentligen en paradox, tänker författaren. Ett ägg möter en spermie. De två liven skapar ett liv inuti ett annat – utan förklaring! Det dualistiska paradigmet, tankemönstret, räcker inte till för att förstå hur livets rörelser tar tid och rum. Bornemark väcker tankar. Bokens märkband, likt en navelsträng, ger oss läsare omväxlande ny förståelse varhelst det lyfter bokens sidor. Dessa visar också vad filosofen René Descartes under mer än 500 år belastat medicinsk kunskapskultur med. Men hans teorier är likväl värdefulla när mätbara separata delar i till exempel kroppar ska hanteras teoretiskt och rationellt i praktiken.

Boken rekommenderas som kurslitteratur framför allt i allmänläkarutbildningen.