Den typiska bilden av en person med social ångest är en blyg person, som är undergiven, tystlåten och inte tar risker. Dock verkar ungefär en femtedel av personer med diagnosen tvärtom bete sig impulsivt och aggressivt. Dessa patienter har en ängslig–impulsiv variant av diagnosen, så kallad atypisk social ångest. Den är svårare att diagnostisera och går inte att behandla lika effektivt med existerande behandlingsprotokoll, som är utvecklade för att hjälpa patienter med den typiska varianten. Det här och andra intressanta saker går att läsa om i »Social ångest från teori till behandling«, redigerad av Ewa Mörtberg och Maria Tillfors.

Redaktörerna har gedigen bakgrund inom området. Mörtberg forskar om utveckling och utvärdering av behandling för vuxna med social ångest. Tillfors forskar om ångestproblematik med specifikt fokus på social ångest hos ungdomar och vuxna. Tillsammans med ytterligare tolv verksamma forskare berättar de om diagnosen ur flera olika perspektiv. I bokens första del beskrivs klinisk bild, differentialdiagnostik och orsaker till social ångest. I nästföljande del avhandlas neurobiologi och kognitiv bias. I den tredje och avslutande delen beskrivs psykologisk behandling och läkemedelsbehandling av barn, ungdomar och vuxna. Boken vänder sig till »psykologer, psykoterapeuter, lärare, läkare, studenter på grundläggande och avancerad nivå, samt till den intresserade allmänheten«, och ambitionen är att förse läsaren med en bred, aktuell och sammanhängande bild av diagnosen.

Bokens kapitel är fristående från varandra och går att läsa i valfri ordning. Diagnosen blir belyst ur ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Det är tankeväckande att läsa om hur hjärnavbildningsdata i kombination med maskininlärning i framtiden skulle kunna vara till hjälp för att bedöma behandlingseffekt och ge vägledning i val av behandlingsmetod. Ett välkommet tillägg hade varit att sätta samtliga kapitel i ett än större sammanhang och motivera varför just dessa ämnesområden bedömts som mer aktuella och relevanta än andra.

Språket i boken är lättbegripligt. Varje kapitel har en tankeväckande inledning och en avslutande sammanfattning, som gör det lätt att förstå och vid behov snabbt påminna sig om innehållet. Vissa psykologiska begrepp förklaras tyvärr inte. Efter en googling är det tydligt att till exempel begreppet »konceptualisering« är grundläggande i kognitiv beteendeterapi. Att det och vissa andra begrepp lämnas oförklarade höjer dock tröskeln något för läsaren utan bakgrund i psykologi.

Helhetsintrycket är att boken ger en dagsfärsk, tvärvetenskaplig och fördjupad bild av social ångest. Språket är lättillgängligt och framställningen pedagogisk, men trots sin ringa omfattning sannolikt för problematiserande och omfattande för till exempel studenten på grundläggande nivå eller den intresserade allmänheten. Boken rekommenderas varmt till den som har tidigare bekantskap med diagnosen och som önskar uppdatera, bredda och fördjupa sina kunskaper om social ångest.