Örebro-ortopeden Per Wretenbergs resa som kardiologpatient gav honom nya perspektiv som nu sammanfattas i en handbok för patienter, som varmt kan rekommenderas även för alla vårdprofessioner.

Det brukar ju heta »You don’t know what it’s like to know what you know«. Denna tysta kunskap, och även praktikaliteter i punktform, sammanfattas i professor Wretenbergs bok, som systematiskt går igenom tips och trix från ett insiderperspektiv. Till vardags jobbar han med forskning och undervisning fokuserad på höft- och knäproteser, men här höjs nu blicken.

Grundtonen är mycket positiv, men han tar även upp fel, misstag och missförstånd. Han gör en exposé över när–var–hur man ska söka vård, exempel på vad som är vanligt/farligt, liksom läkarens ansvar och vad som styr metodval, där han ger några riktigt ruskiga exempel från det ortopediska skräckkabinettet.

Boken är ju skriven för kunden – »the customer is (almost) always right« – och principiella diskussioner skulle falla utom ramen för denna framställning. Det grundläggande problemet är att det ju inte finns någon fungerande vårdmarknad (konsumenten betalar sällan själv), och det finns starka ekonomiska intressen. Medierna innehåller alltför mycket hälsoreklam som prånglar sjukdomar, ofta maskerad till redaktionell text. Wretenberg framhåller att primärvården borde vara mer central även i Sverige.

Kanske skönmålar författaren en smula vad gäller systematisk uppföljning i vården. Jag håller inte riktigt med om »Något som vi är väldigt bra på är att jämföra vård mellan olika vårdgivare«. Vad gäller kirurgi är det alltför inriktat på hur snabbt ett ingrepp utförs. Resultaten redovisas inte systematiskt, och som Wretenberg skriver är det ju märkligt att vi inte fortlöpande redovisar resultaten per kirurg när vi redan har data registrerade. Det är en fråga om patientsäkerhet – konsumentskydd, om man så vill. 1 § i hälso- och sjukvårdslagen om att behov ger företräde efterlevs inte alltid.

Per Wretenberg går också igenom försäkringsmässiga aspekter, som medicinsk invaliditet, och olika fora för klagomål, där vi i Sverige har en obligatorisk patientförsäkring där undvikbara vårdskador kan ersättas utan att man behöver visa vållande, genom den geniala facitprincipen: om man då hade vetat vad man nu vet om skadan/sjukdomen, hade skadan gått att undvika?

Sammanfattningsvis: en trevlig, lättläst, snyggt layoutad och nyttig bok, skriven »con amore«. Till nästa upplaga – varför inte digital och kanske ännu mer »to the point«? – önskar jag ett register.