De flesta läkare och sjuksköterskor som arbetar med barn känner i dag till begreppet »Münchhausen by proxy«, medan begreppet är mindre känt inom socialtjänst och rättsväsende. I en kunskapsöversikt i Läkartidningen år 2001 introducerade barn- och ungdomspsykiatrerna Stefan Croner och Björn Lundin begreppet »barnmisshandel genom förfalskning av symtom« (BGFS), vilket bättre förklarar vad det rör sig om. I den absoluta majoriteten av misshandelsfallen handlar det om en mamma som förfalskar symtom hos sitt barn, och hon söker vanligtvis vård för barnet upprepade gånger och inte sällan under dramatiska former.
Björn Lundin har nu sammanfattat 35 års erfarenheter av egna kliniska fall, akademiska kunskaper och sitt samarbete på området med internationella auktoriteter. Boken innehåller utförliga kapitel om bland annat definitioner av begrepp, upptäckt och utredning, förövare och offer samt behandling, och varje kapitel illustreras med kommenterade fallbeskrivningar. Samtliga fallbeskrivningar visar hur komplicerade de här fallen av barnmisshandel är och hur svårt det är för vårdpersonal att genomskåda ett patologiskt fabulerande hos föräldern när utgångspunkten för bemötande ska bygga på tillit till de uppgifter man får om barnets sjukdom. Gränsen mellan överdriven oro, oförmåga, överdrifter och lögner kan vara svår att värdera. Björn Lundin beskriver detta på djupet, det vill säga: när handlar det om misshandel och när är det inte förfalskning av symtom?
På senare tid har man infört begreppet »barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser«, som inte är en helt lyckad översättning av engelskans »medical child abuse«. Begreppet sätter dock sökarljuset på en situation där de medicinska undersökningarna inte bekräftar eller förklarar barnets symtombild eller sjukdomshistoria. Detta leder ofta till en destruktiv process där sjukvården går vidare med att utreda och behandla obekräftade tillstånd med aktiva metoder, som ofta förvärrar barnets redan prekära situation. Björn Lundin diskuterar flera sådana fall, där man med journalgenomgångar och samarbete med socialtjänst hade kunnat förstå långt tidigare att det handlat om fabricerade tillstånd. En svårighet är att BGFS är en mindre vanlig form av misshandel, men allvarlig och potentiellt dödlig. Det är mycket ovanligt att den sjukdomsframkallande föräldern erkänner och samarbetar, vilket försenar upptäckt. Större internationella sammanställningar talar för att genomsnittstiden till avslöjande är omkring fyra år.
Boken innehåller även kapitel om hur dessa barnmisshandelsfall hanteras inom rättsväsendet och hur det ofta uppstår missförstånd, då man menar att det inte finns stöd för någon specifik diagnos hos barnet eller någon personlighetsstörning hos förövaren. Inget av detta behöver föreligga. Björn Lundin diskuterar ingående hur fokus på barnets utsatthet tenderar att försvinna i den juridiska diskussionen.
Ett särskilt kapitel behandlar de vanligaste sjukdomstillstånden hos barn där förfalskning av symtom förekommer, såsom astma, neurologiska symtom, kvävning, mag–tarmproblematik, blödningar, förgiftningar och smärta, även här med ett flertal fallbeskrivningar.
Den här formen av barnmisshandel har beskrivits flera gånger i litteraturen och på film, vilket ägnas ett särskilt kapitel. Boken avslutas med en diskussion om forskning och frågor inför framtiden.
Varje kapitel innehåller ovärderliga faktarutor, som är mycket användbara för undervisning. Man får hoppas att den omfattande erfarenhet som Björn Lundin samlat i denna bok kan komma till nytta inom sjukvård, socialvård och rättsväsende.
