»Barnhjärnan« börjar med en översikt av hjärnans utveckling före födseln. Efter en komparativ betraktelse över vad som skiljer oss från djur följer olika utvecklingsstadier, med tydligt fokus på mycket unga åldrar. Det är en erfaren forskande läkare och god skribent som presenterar en kavalkad av studier, i vilka man försökt ta reda på exempelvis när foster och nyfödda kan uppfatta smärta och vad små barn kan misstänkas begrunda och när.
Först, det ska erkännas, är jag emellertid skeptisk. Den stora mängden embryologi skymmer. Det någorlunda medvetna barnet dyker upp på riktigt först halvvägs in i boken, och just när man tagit sig till barnaåren viker texten tillbaka till fosterhjärnan eller nyföddhetsperioden igen. Det är också svårt att se någon riktig systematik i urvalet av forskning. Vid omläsning uppskattar jag dock dispositionen mer. Framåtskridandet är cirkulärt, eller kanske ovalt, med djupare lovar in i fostertiden än de senare barnaåren. Förvisso blir det mycket embryologi, basal neurovetenskap och neonatologi – men det är hela tiden intressant och i många fall välbehövlig bakgrund. Det underlättar att texten är kondenserad.
Andra halvan av boken levererar mycket mer av det jag upplever mig lovad av titeln. Vad händer med hjärnan under småbarnsåren? Vilka är de viktiga faserna för vad? Här kommer mer tydliga åsikter, som att det är viktigt för barn att läsa på papper snarare än skärm och att kultur är bra för kognitiv förmåga. En del påståenden underbyggs med referenser, andra med författarens egen auktoritet. Samhällsengagemanget är tydligt och ibland medryckande. Vi borde ta mer hänsyn till barnhjärnan, menar Lagercrantz, i både hem och skola.
Utöver det rent faktamässiga har boken ett andra lager. Hugo Lagercrantz är en av de nutida medicinska profilerna, och hans beskrivning av sitt fält är i sig intressant, liksom de glimtar av barnsjukvårdens utveckling man får då och då. Författaren verkar ha anat detta, och det avslutande kapitlet är självbiografiskt. Det är ett smart grepp, som ramar in vad som annars kunde ha blivit en spretig framställning. Här avslöjas systematiken: bokens urval av forskning är vad Hugo Lagercrantz tycker är viktigt för att förstå barns hjärnor. Det är förstås läsvärt.
