Hur ska man benämna hudfärg på ett icke-värderande sätt, och utan att utgå från »vithetsnormen«? Alla människor har en hudfärg och en etnisk bakgrund. Så enkelt är det, och så svårt, då hudfärg under årtusenden har kopplats till fördomar och ideal. I »Melaninrik hud. Guide till klinik och diagnostik« föreslås termen melaninfattig/melaninrik hud. Genomgångar av kurslitteratur och bildbanker samt forskning visar enligt författarna på en underrepresentation av sjukdomstillstånd i melaninrik hud. Melaninrik huds normala variationer och specifika reaktioner på hudsjukdomar är viktiga att känna till då det i Sverige lever minst 1 miljon personer som har melaninrik hud. Denna bok på drygt 100 sidor är således ett tungt vägande bidrag till jämställd vård.

Självklart är huvudspåret hur vanligt förekommande symtom, sjukdomar och tillstånd ofta tar sig annorlunda uttryck i melaninrik hud jämfört med melaninfattig. Som exempel kan nämnas viktiga skillnader i hur inflammation ser ut i melaninrik hud. Ett antal diagnoser som främst förekommer i melaninrik hud berörs också.

Ett mycket viktigt kapitel handlar om normalvarianter, pigmentrelaterade tillstånd samt specifika dermatologiska karakteristika i melaninrik hud. Till exempel tas »torr«/gråaktig hud, pseudofollikulit, risk för keloidbildning, traktionsalopeci och hudblekning och dess biverkningar upp.

Författarkvartetten har själva framställt bildmaterialet till boken. De har verkligen lyckats med denna koncisa guide, som är ett viktigt komplement till vardagsdermatologin. Jag tänker mig att ST-läkare och specialister i allmänmedicin, internmedicin, pediatrik och förstås dermatologi kommer att ha nytta av den i sin kliniska vardag.

Den enda randanmärkningen är att uttrycket »svarta individer« använts på något ställe, vilket fick mig att hoppa till. Kanske var det ett erratum; hur som helst fick det mig att reflektera över att jag redan ställt om vokabulären till »melaninrik«.