CTG-tolkning är många gånger en utmaning, där metoden i sig har en dokumenterad interindividuell variation, men också en intraindividuell variation. Svårigheten ligger också i att CTG måste tolkas i sitt sammanhang; ett likadant mönster kan leda till två helt olika handläggningar beroende på vilka bakomliggande riskfaktorer som kvinnan och det väntade barnet har. Detta har gjort att Ingemar Ingemarssons och Eva Ingemarssons bok »Fosterövervakning med CTG« varit en grundpelare för all personal inom förlossningsvården (såsom Sverker Jerns röda bok, »Klinisk EKG-diagnostik 2.0«, varit för alla som arbetar med EKG-tolkning). Vi är många som saknat en uppdatering, då senaste upplagan av nämnda bok kom 2012, men nu äntligen finns det en uppföljare i Holzmanns och Jonssons bok.
Boken är pedagogiskt upplagd: den grundläggande fysiologin förklaras först, därefter CTG-tolkningens delkomponenter och slutligen olika parametrar att väga in vid tolkning av CTG. Boken har många fall med tydliga CTG-kurvor som illustration, vilket är väldigt bra. CTG-kurvornas mönster koppas också till de fysiologiska mekanismerna på ett pedagogiskt sätt.
Det finns dock några saker som skulle kunna uppdateras och adderas till nästa upplaga. I ett par av bokens fall har skalpprov i form av både laktat och pH tagits samtidigt. Detta kan vara pedagogiskt förvirrande, och det vore önskvärt att då även ha med hur man bör agera som läkare i de fall där proven visar olika saker. Vidare läggs en stor vikt vid stimuleringstest, men som alla test kan även detta vara förknippat med viss osäkerhet, och även här är det viktigt att helhetsbilden vägs in [Shakouri, et al. BMC Pregnancy Childbirth. 2020;20(1):347], vilket skulle kunna diskuteras mer. Att ingjuta en alltför stor tilltro till att kliandet på huvudet och en efterföljande reaktion på CTG försäkrar oss om ett välmående barn kan vara bekymmersamt. Till nästa upplaga vore det även önskvärt att mer tydligt spalta upp alla riskgrupper, både på mor- och barnsidan, som måste vägas in när CTG tolkas. Slutligen ser jag fram emot en diskussion gällande de senaste riktlinjerna och de möjliga trender med försämrat barnutfall som ändå framkommit med dessa [Olofsson, et al. Acta Obstet Gynecol Scand. 2021;100(9):1549-56]. Författarna skriver att de aktivt avstått från denna diskussion, men jag hoppas att den lyfts upp och diskuteras på ett nyanserat sätt i nästa upplaga i syfte att stötta alla kollegor i deras tolkning av CTG.
»Förlossningsavdelningen är en komplex miljö«, skriver författarna, och jag kan inte annat än instämma. Denna bok fyller väl sin plats som uppföljare och borde sättas i handen på alla barnmorskor och läkare som arbetar med förlossningsvård och CTG-tolkning.
