Ledarskap har varit i fokus under flera decennier, inte minst inom sjukvården. Vi har sett en mångfaldig ökning av chefer på alla nivåer, men ingen kan påstå att saker fungerar bättre. Mötena är fler och längre, byråkratin växer, detaljstyrning av meningslösheter ökar, men väsentliga beslut fördröjs eller uteblir. Chefskarusellen snurrar snabbare, HR-staberna växer och rekryteringsföretagen tjänar pengar. Kanske är det dags att ifrågasätta premisserna, där idén att »ledarskap är en profession i sig« har lett till att kompetens och förståelse av verksamheten har ersatts av manér, attribut, förskönade cv:n och nätverkande.
Ledarskapsutbildningarnas kostnader bör prioriteras i relation till kärnverksamheten, särskilt när de aktiviteter som erbjuds – trots omfattningen i volym och varianter – i regel saknar evidens för utfall. Julia Romanowskas doktorsavhandling (»Improving leadership through the power of words and music«, Karolinska institutet, 2014) baserades på en studie där chefer randomiserades till en av två interventioner: en väletablerad ledarskapsutbildning eller omvälvande och känslomässigt påfrestande möten med människans olika uttryck för godhet, ondska, mod, feghet, ansvar eller likgiltighet (kallat Schibboletkonceptet efter en teaterform). Effekten utvärderades genom reflektion, men även genom psykologiska och neurobiologiska mätningar av chefernas och medarbetarnas motståndskraft mot stress. Resultatet visade att standardutbildningen ökade medarbetarnas stress, medan Schibboletgruppens medarbetare på kort och lång sikt upplevde minskad stress. Utöver detta så blev Schibboletcheferna bättre på att ta genomtänkta och omsorgsfulla beslut, följa upp dem och vid behov justera eller backa. Boken som recenseras beskriver studien och ger ingående förklaringar av bakgrund och effekt.
Resultatet är häpnadsväckande och borde räcka för att uppmana till läsning av boken. Därutöver diskuteras och utvecklas frågor om vad som fordras av mogna människor, särskilt när man ges makt över andras liv och hälsa. Varje sida öppnar för ovärderliga insikter och lägger grund för en verklig och djup förändring i hur man ser på sig själv och det ansvar man har för egna ståndpunkter och handlingar. Kritiskt granskas vår önskan om förenklingar, vårt instrumentella sätt att se på andra, våra manipulationer och narcissism, vårt undvikande av svåra känslor och vår ovilja att förstå andra.
Störst vikt läggs vid mötet med »den Andre«, vars ansikte man måste möta för att förbli människa: »För att en ledare ska ta en mogen plats i världen är den första undervisningen därmed den Andres ansikte. I stället för att söka självbespegling behöver ledare väckas ur illusionen om den starka självindentiteten, störas i sin egen självklarhet och självcentrering och vända blicken mot världen där ute för att den Andre inte ska utplånas« (sidan 323).
Läsningen är stundtals krävande för oss som inte exponerats för filosofiska och humanistiska texter under utbildning och arbetsliv. Men just därför är det så viktigt att vi köper boken, läser den, läser om den och rekommenderar den till våra vänner, chefer och arbetskamrater. Och när vi alla har läst den, så är det dags för nödvändig granskning av samtidens ledarskapsglorifiering, vilken inte bara leder till tomhet utan även till destruktivitet.
