Effekterna av marknadstänkandet inom skola och sjukvård är väl dokumenterade: klyftorna mellan människor och grupper ökar, utbildningen segregeras och lagens krav på vård efter behov blir allt mer en hägring. Finns motsvarande utveckling på den sociala sidan?

I boken granskar två journalister med lång erfarenhet av sociala frågor utvecklingen. Det är en del i ett arvfondsprojekt för att förnya det sociala reportaget. Boken vill med exempel ur vardagen bidra till ett samtal om de mänskliga kostnaderna för det som kallas valfrihet. Går det att ta tillbaka makten över det svenska välfärdsbygget?

Trots att en stabil majoritet av befolkningen inte vill att skattepengar ska gå till aktieutdelning är vinstmarginalerna ofta 20–30 procent för storbolag som driver HBV-hem och vårdboenden. Har omsorgen genom privatiseringen ändå blivit bättre för vårdtagare och anställda? Eller har den utlovade valfriheten för individen i praktiken kommit att betyda valfrihet för utförarna?

Några kontrakt som för brukare ger lika förutsättningar att välja har inte följt med omdaningen. Bokens titel pekar på att vinster på marknaden blir förluster i människors liv. Personer i behov av vård blir gisslan i ett system där varken de själva eller anhöriga kan påverka vårdens innehåll. Systemfelet är knappast mindre än i den påstått stelbenta offentliga sektorn.

Det är väl dokumenterat att kvalitet och kostnader inte påverkas gynnsamt av privatiseringen. Mest uppmärksammat var när SNS (Studieförbundet Näringsliv och samhälle) forskningschef Laura Hartman 2011 lämnade sitt uppdrag då arbetsgivarsidan inte fick de resultat som förväntats i rapporten »Konkurrensens konsekvenser«. Efter många skandaler och besvikelse över utfallet av bolagiseringen finns en trend att kommuner återtar omsorgen, något som knappast uppmärksammats i samhällsdebatten. Kommunpolitiker och bolag vill inte få uppmärksamhet för fusk, felaktiga personalliggare och att Ivo i stor utsträckning bara är en tandlös kuliss.

Övergripande sociala förändringar såsom den borttappade rätten till bostad och arbete, svenska paradgrenar sedan Gustav Möllers tid, kan skenbart ligga vid sidan om vårdens uppdrag. Men läkare berörs indirekt av en bostadsmarknad med utanförskap dit läkarrekryteringen inte styrs och där svår sjuklighet ansamlas och vapenvåldets medicinska konsekvenser eskalerar.

Också den oreglerade elevhälsan, i det system som författarna kallar »barnet – en vandrande pengapåse«, berör skolläkare genom sin ojämlikhet och resursbrist. Primärvårdens motsvarande problem till följd av vårdval och styrsystem à la New public management är Läkartidningens läsekrets mer bekant med. Att kraften i monopolisering och vårdupphandling kan löpa amok illustreras i ett kapitel om Stockholms hörselvård, där författarna refererar till Hörselskadades Riksförbunds rapport »Myternas marknad: svensk hörselvård – från behov till business«.

De så kallade valfrihetsreformerna de senaste 30 åren har givit oligopol; det offentliga har ofta inget utbud. Samma storkoncern äger efter uppköp alternativa barn- eller korttidsboenden. Idéburna aktörer har hamnat i bakvattnet. Visionen om valfrihet med lika villkor för medborgarna har i mycket blivit näringsidkarnas diktatur. Författarna kallar inte den borttappade valfriheten så, men har ett kritiskt perspektiv till utvecklingen. De är dock inte doktrinära. Läkarkåren vågar nog närma sig deras bok!