»Kalymnoskonceptet« har kommit att dominera konsultationsundervisning bland svenska allmänläkare. Under 30 år har Jan-Helge Larsen tillsammans med kollegor utvecklat denna konsultationsmetod i det han kallar »konsultationslaboratoriet«. Idéerna bygger också på erfarenheter från föregångare såsom Balint, Byrne och Long, Pendleton och Neighbour. Roger Neighbour, erkänd författare och tänkare inom området, har själv deltagit som lärare och inspiratör på Kalymnos. Nu har Jan-Helge Larsen kommit ut med en omarbetad version av boken »Patientsamtalet« från 2015.

Uppbyggnaden överensstämmer i stort med den tidigare utgåvan, men Larsen har fördjupat analysen av känslornas betydelse i samspelet mellan läkare och patient. Det leder till en rad praktiska tips om hur läkaren kan skapa en förtroendefull relation till patienten i vardagens konsultationer. För läkaren gäller det att vara lyhörd för såväl patientens som de egna känslorna. Utmaningen ligger i att som läkare vara empatisk och samtidigt kyligt analytisk; att lyssna aktivt på patienten och samtidigt föra en dialog med sin »inre handledare«. På så sätt kan läkaren förfina konsten att balansera konsultationer med svåra patienter: de långrandiga, de obegripliga, de arga, de missnöjda och de hotfulla.

Grunden för det goda patientsamtalet läggs enligt författaren i konsultationens första del, »patientens del«. Där råder patientens agenda. Om patientens tankar, oro och önskemål får fritt spelrum utan att störas av läkarens reflexmässiga biomedicinska frågor, då blir allt mycket lättare: nöjd patient, avspänd läkare och minskad risk för stress. Betydelsen av att ge patienten bekräftelse genom »kvitton« och sammanfattningar understryks och exemplifieras återkommande. Det finns en mängd autentiska dialogrutor mellan läkare och patient som vägledning. Dessutom innehåller texten en stor mängd korta citat från såväl internationella auktoriteter som kursdeltagande ST-läkare. Några av lärarkollegorna har också bidragit med delar av texten.

»Nyfiken« är ett av de mest frekventa orden i boken. Några exempel: »Kan du försöka förhålla dig till patienten på ett nyfiket sätt?« och »Jag gör mig nyfiken och får en naturlig empati«. I nyfikenheten finns möjlighet att motverka risken att läkaren uppträder stereotypt med färdigformulerade kvitton som »Bra att du kom« och »Jag vill gärna hjälpa dig«. Att utveckla och behålla den egna nyfikenheten ökar möjligheterna till en levande relation till den specifika individen. »Om nyfikenhet« kunde utgöra ett eget kapitel i nästa utgåva.

»Patientsamtalet« är med sin fördjupade analys av relationskompetensens fallgropar i kombination med handfasta tips och konkreta läkare–patientdialoger en bok som kan rekommenderas som fördjupning för allmänläkare och andra specialister. Dessutom kan den användas som en handbok för handledare och lärare.