Boken »Handkirurgi« av Lundborg och Björkman utgör ett standardverk som introduktion till handkirurgi. En motsvarande utmärkt översikt i ämnet handrehabilitering har nu skrivits av Björkman, Johansson och Rosén.

Handen beskrivs ibland som hjärnans förlängning mot yttervärlden och är till stor del ett sinnesorgan, vilket man erfar dagligen till exempel när man plockar upp ett föremål ur fickan. Utmärkande för handkirurgi, jämfört med näraliggande specialiteter såsom plastikkirurgi och ortopedi, är det nära samarbetet mellan patient, handkirurg och handterapeut, där handterapin är en mycket viktig komponent för att kunna nå ett optimalt behandlingsresultat. En separat uppdaterad bok på svenska om handrehabilitering är därför mycket välkommen. Handkirurgi och handrehabilitering är också verksamheter där man kommer väldigt långt med en noggrann anamnes och klinisk undersökning.

Grundläggande anatomi, biomekanik samt undersökningsteknik ägnas vederbörligt utrymme i denna bok, men en separat bok i anatomi rekommenderas. Vikten av patientutbildning liksom anpassning av rehabiliteringen till den individuella patienten för ett gott rehabiliteringsresultat betonas. En handskada kan hos en del patienter ge stor psykosocial påverkan, och därtill är många handkirurgiska patienter i arbetsför ålder. Implikationerna av detta behandlas i ett särskilt kapitel skrivet av en kurator. En hel del fokus ligger på rehabilitering efter nervskador, där handterapeuten har en viktig roll i att hjälpa patienten med olika specifika metoder såsom spegelträning och härdning/desensibilisering.

Olika bedömningsinstrument och självskattningsinstrument för handfunktion gås också igenom. Förutom deras uppenbara funktion inom forskning har de också en viktig plats i att på ett mer objektivt sätt kunna visa progress i ett behandlingsförlopp för patienten. Detta kan vara nog så viktigt i pedagogiskt syfte för att kunna motivera patienten till att använda sin ortos eller göra sina övningar. Här påminns man också om att många bedömningsinstrument har svenskt ursprung, till exempel mini-Sollermantest, Rosén-score och Mobergs pick-up-test. En handortos kan ha många syften, och ortoser har ett eget kapitel där olika varianter gås igenom.

Ett extra plus för de fina illustrationerna och fotona i boken. Ett utmärkt pedagogiskt inslag är de typfall som presenteras i slutet av boken. Typiska rehabiliteringsförlopp vid några vanliga handkirurgiska diagnoser presenteras i form av patientfall där man följer en patient genom rehabiliteringsförloppet. Händelseförlopp över tid beskrivs, liksom det nära samarbetet mellan handterapeut och kirurg där man diskuterar hur vanliga fallgropar och svårigheter kan pareras.

Om det är något man kunde ha berört mer ingående så är det kanske fysioterapeutiska behandlingsalternativ vid distala radiusfrakturer och karpala instabiliteter/TFCC-problematik med handledsstabiliserande träning. Sammanfattningsvis utgör »Handrehabilitering« en utmärkt och gedigen introduktion till ämnet. Boken riktar sig till arbetsterapeuter och fysioterapeuter under utbildning, men bör också kunna intressera ST-läkare i handkirurgi och ortopedi. Även arbetsterapeuter/fysioterapeuter inom primärvård och reumatologi bör kunna ha stor glädje av boken.