På senare år har det ofta pratats om ett »hållbart arbetsliv«, och i arbetsmiljöstrategin för 2021–2025 som riksdagen har arbetat fram tydliggörs politikernas inriktning för att åstadkomma goda arbetsvillkor. Här pekas framför allt externa faktorer ut, vilka är nog så viktiga för att skapa trygghet och säkerhet på arbetet. En faktor som inte nämns är den enskilda individens hållbarhet i arbetslivet, där välmåendet offras i jakten på prioriteringar, pengar och resurser.

Det försöker den aktuella boken »Inre hållbarhet« att råda bot på. Författarna är väl etablerade inom stressforskningen. De har mångårig erfarenhet av såväl behandling av patienter som forskning och aktuella studier gällande stress, återhämtning, meditation, mindfulness och inte minst postcovid-vård.

Boken vill belysa möjligheten att värna om den egna förmågan att känna empati och medkänsla samtidigt som man behåller sitt eget välmående, som man kallar den inre hållbarheten. Denna förmåga ställs i förhållande till framför allt kontaktyrken i vården, där det inte sällan handlar om prioriteringar och där man ofta antingen får offra sig själv eller sin klient.

Boken är lätt att ta till sig och uppbyggd i fyra delar. Den första delen utgör en bakgrund till bokens tillblivelse och hur empati och medkänsla kan definieras, liksom utmattning och empatisk trötthet. Del två vill ge kunskap om vad som motiverar oss människor och försöker med utgångspunkt från fyra faktorer förklara vad som kan skydda oss mot de emotionella riskerna och ge oss den skyddsutrustning som vi kan behöva vid arbete i kontaktyrken. Intressant i det här kapitlet är organisationens roll och hur det sociala stödet på arbetsplatsen kan se ut och utformas för att minska risken för att medarbetarna ska utveckla empatitrötthet. Där diskuteras bland annat jobbfria zoner och informella mötesplatser i syfte att stimulera bearbetning och förståelse för olika individers upplevelser, en sorts regelbunden avgiftning från de belastningar som har satt sig fast hos medarbetarna inom ramen för deras arbete. Avsnittet tar också upp vikten av att kunna släppa taget om arbetet, att fysiskt och mentalt kunna ta en paus, liksom behovet av egenvård och balansen mellan att ge och att ta emot. Del tre beskriver vikten av att ha en god relation till sig själv för att kunna ha en god relation till andra. Att ha utvecklat en god relation till sig själv är inte alltid givet, men att arbeta med sina känslomässiga mönster låter sig göras genom hela livet. Där utgör bland annat mindfulness och självmedkänsla betydelsefulla faktorer för ökat välbefinnande. Slutligen finns en rad övningar för inre hållbarhet. Dessa övningar utgör bokens skattkammare och kan användas som ren återhämtning i stunden, men också ses som hjälpmedel över tid. Övningarna beskrivs med bakgrundstext och ljudfiler som är nåbara genom QR-koder.

Jag tycker att boken är storartad i sitt ganska anspråkslösa format och lilla textmassa. Här utgör innebörden i texten och dess bakgrund, hämtad ur aktuell forskning och rådande kunskapsläge, tillsammans med författarnas gedigna erfarenhetsbakgrund en stark grund för förståelsen av vad som behövs för att nå en inre hållbarhet i arbetslivet och livet i sin helhet. Den är mycket läsvärd, inte bara för alla som arbetar i kontaktyrken, utan också för chefer i vården och i ledningsgrupper och styrelser. De tillgängliga ljudfilerna är synnerligen användbara för alla och envar.

Boken är särskilt angelägen i en tid då vi ser stressrelaterad psykisk ohälsa hos personalen öka i takt med organisatoriska förändringar, oskäliga administrativa arbetsuppgifter, etiska dilemman gällande prioriteringar i vården och begränsade resurser i relation till behov.