I april 2020 publicerade DN Debatt ett inlägg av 22 forskare under rubriken »Folkhälsomyndigheten har misslyckats – nu måste politikerna gripa in«. Där användes den smått minnesvärda frasen: »Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder«.
När vi nu har några års perspektiv på, och data om, hur Sverige som nation faktiskt redde ut covid-19-pandemin är det förvånande hur tyst debatten är om varför det blev så. Siffror från OECD som omfattar perioden mars 2020 till och med juni 2022 visar att Sverige har den näst lägsta överdödligheten per miljon invånare av över 30 västländer; endast Norge ligger något lägre. Skälen till detta är många. Det finns gott om beskrivningar av hur de som arbetade på golvet med covid-19-patienterna slet och kämpade, och detta slit gav resultat.
Den del av pandemihanteringen som inte rörde det direkta patientarbetet har dock hittills inte beskrivits lika väl. Anders Tegnells läsvärda bok från hösten 2023 beskriver arbetet på Folkhälsomyndigheten och vilka skäl som låg till grund för beslut och rekommendationer. Som framgår av hans bok var det inte bara gissningar som styrde landets pandemihantering, utan tvärtom ett gediget infektionsepidemiologiskt grundarbete.
Nu kommer ännu en bok som beskriver arbetet med att hålla samhället i övrigt i gång, denna gång från förra statssekreterarna på Socialdepartementet och Finansdepartementet, Maja Fjaestad och Emma Lennartsson. Bägge två var helt centrala personer i att begränsa konsekvenserna av covid-19-pandemin och att möjliggöra att så mycket som möjligt av samhället ändå hölls i gång.
Författarna har skrivit vartannat kapitel. Boken är informativ, utmärkt väl skriven, kort och koncis och föredömligt redigerad. Berättelserna ger bra exempel på hur den svenska statsapparaten är uppbyggd, hur den fungerar och varför vissa saker inte kunde lösas på annat sätt än hur det gjordes. Det är imponerande att läsa hur lösningar arbetades fram på kort tid, och likväl med full respekt för lagstiftning och demokratiska spelregler. Boken avslutas med en sammanställning av erfarenheter av krishantering, vilka är giltiga på flera olika nivåer och områden i samhället.
Slutligen: lika lite som det var tur att Ingemar Stenmark var så bra som han var, lika lite var det tur att Sverige som nation redde ut covid-19-pandemin så bra som vi gjorde. Det fanns, som boken visar, gott om talangfulla tjänstemän på flera ställen i den svenska statsapparaten.
