Lisbeth Sachs senaste bok, »Från Hamlet till pandemier«, är en samling essäer som tidigare publicerats i dagstidningar och andra tidskrifter. Baksidestexten beskriver dem som »en resa genom andra kulturers synsätt på existentiellt avgörande frågor om sjukdom, liv och hälsa«, men de handlar om mer än så.

En av grunderna i antropologin är att göra andra kulturer förståeliga på ett icke värderande sätt. Man är öppen för olika tolkningar av samma fenomen. Antropologiska, eller etnografiska, studier saknar hypotes. I stället går antropologen in i den miljö som ska studeras och konfronteras med de världsbilder som ställs mot varandra. Antropologin ses som en samhällsvetenskaplig kritisk teori som syftar till att blotta värdekonflikter i samhället och att ifrågasätta de egna analysramarna.

Lisbeth Sachs har en lång karriär som antropolog, med inriktningen medicinsk antropologi, bakom sig. I boken behandlar hon allmänna frågeställningar om hur biologi och kultur ställs mot varandra. Hon går igenom den moderna antropologins utveckling, från studier av anonyma betraktare i de dåvarande europeiska kolonierna under 1900-talets början, med Bronislaw Malinowski som portalfigur, till studier av moderna samhällen, där även antropologen får en analyserande röst.

Därefter behandlas synen på sjukvården under 1900-talet och fram till i dag. Fokus riktas mot den medicinska antropologin där bland andra psykiatern och antropologen Arthur Kleinman lyfts fram. Kleinman har skrivit om den medikaliseringsprocess han ser som ett hot mot en mer holistisk syn på hälsan, och där sjukvården reduceras till en mekanisk process där etiska och moraliska överväganden får allt mindre plats.

Sachs diskuterar läkarens roll i behandlingen av sjukdomar. Läkarens personliga egenskaper spelar en stor, ibland avgörande, roll för patientens tillfrisknande. Michael Balint påpekade 1957 att läkaren själv är en potent medicin. Trots detta har denna roll kommit allt mer i skymundan i samband med att läkekonsten överskuggats av biomedicinskt, mekanistiskt tänkande. Detta har också medfört att resultaten av många av de dubbelblindade studier som ligger till grund för den evidensbaserade medicinen är tvivelaktiga. Enbart läkemedlet är blindat för patient och läkare i läkemedelsstudier, medan läkarens egenskaper och förmåga till empati ignoreras. Därmed faller en avgörande komponent bort, och frågan är i vilken utsträckning det evidensbaserade läkemedlet verkligen är evidensbaserat. Dessutom bedrivs all sjukvård i ett kulturellt sammanhang, som man måste förhålla sig till.

Sachs bok är ett kollage av texter från olika sammanhang. Som bok är den därför något ojämn. Men från olika utgångslägen ger den viktiga inblickar i dagens medicin och blottlägger värdekonflikter om människans olika förmågor att läka. Den rekommenderas till läkare och studenter som vågar se sig själva och sin verksamhet i spegeln.