Kollegorna Kristine Hagelsteen (barnkirurg, Lund) och Hanna Frost (handkirurg, Malmö) har (tillfälligt) lagt ner kniven till förmån för pennan och författat boken »Knivkontakt«, vars målgrupp är nyblivna ST-läkare inom kirurgiska specialiteter. Syftet med boken är att hjälpa nya kollegor att navigera i kirurgmiljön och att undvika fallgropar relaterade till så kallad »tyst kunskap«. Med detta avses lärdomar och färdigheter som inte alltid är direkt kommunicerade utan implicit kunskap som ST-läkaren förväntas tillskansa sig genom utbildningen på egen hand, ibland den hårda vägen.

Båda författarna har vid sidan om sin kliniska tjänst en bakgrund som studierektorer inom sina respektive fält. De har således ett intresse för utbildning av blivande kirurger och erfarenhet från att ha observerat utbildningsläkare och själva gått igenom en specialistutbildning. Ambitionen att dela dessa erfarenheter med blivande kollegor är lovvärd.

Boken är uppbyggd i korta, lättlästa kapitel som berör ämnen som kirurgins historia, pedagogiska modeller och handfasta råd kring rondarbete, operationsteknik och patientmöten. Språket är direkt och enkelt, i linje med författarnas ambition att fungera som läsarens kirurgiska coach. Många av tipsen är på intet sätt nyheter, men majoriteten är väl värda att upprepas. Råden som är specifikt riktade till kvinnliga kirurger och presentationsteknik hade dock med fördel kunnat utelämnas. De är säkert välmenta, men upplevs som daterade.

Mycket i »Knivkontakt« handlar om att kontrollera och ta ansvar för det man kan påverka som ny, oerfaren kollega. Exempel på detta är att uppträda vänligt och ödmjukt, utnyttja alla utbildningstillfällen, förbereda sig teoretiskt och praktiskt samt kontinuerligt efterfråga feedback.

Boken innehåller också konkreta tips om hur man kan hantera vanligt förekommande underläkarsituationer, såsom att tacka nej på ett vänligt sätt, bemöta härskartekniker och hantera komplikationer. Bokens innehåll är således högst relevant för en nybliven ST-kollega, men det hade varit önskvärt med mer fördjupande och grundliga resonemang. »Knivkontakt« skär ytligt igenom många intressanta ämnen som gärna fått exploreras ytterligare, kanske med hjälp av kliniska exempel från författarna. Sammanfattningsvis välkomnas ambitionen med boken, och förhoppningsvis kommer fler initiativ som syftar till att stötta och underlätta för nyblivna ST-läkare inom världens roligaste specialitet.