Biomimetik är studiet av biologiska system och strukturer för att söka ny teknik och nya metoder med syftet att lösa mänskliga problem. Begreppet introducerades redan på 1950-talet men etablerades tydligare 1997 när en av de första böckerna i ämnet utkom: »Biomimicry. Innovations inspired by nature«. En flerårig förespråkare och pionjär i Sverige är professor Peter Stenvinkel. Han har nu publicerat en 400-sidig bok betitlad »Naturens intelligens. Hur den kan användas för att uppnå ett friskare åldrande och förbättra den planetära hälsan«, som täcker ämnet brett och sakkunnigt.

Boken innehåller en mångfald fantastiska exempel på produkter och tillämpningar som vi dagligen använder, inte minst inom medicinen, med ursprung i biomimetisk forskning, men också på ekosystemens fascinerande »lösningar« som vi ännu inte förstår. Varför får elefanter sällan cancer, hur fungerar samhällsbyggande insekters »kollektiva intelligens«, hur kan sjöelefanten sova ett par minuter i taget under vattnet, och så vidare?

I 25 kapitel sätter Stenvinkel förtjänstfullt in biomimetiken i ett större perspektiv. Översiktligt redogörs för utvecklingen av livet på jorden, evolutionen, massutdöendena och den pågående minskande biodiversiteten, klimatkatastrofen, den hejdlösa resursförbrukningen, den tilltagande bristen på rent vatten och odlingsbar mark med mera, det vill säga begreppet »planetär hälsa«, eller snarare »ohälsa«. Stenvinkel resonerar om vad detta innebär för den enskilda människans hälsa, destruktiv mathållning, nya pandemirisker, psykosocial ohälsa etcetera. Föredömligt framgår hur alla dessa aspekter hänger samman i livets ekologiska system, inklusive vår egen art. Med optimism visar Stenvinkel också på tänkbara lösningar just genom ett biomimetiskt synsätt och fortsatt forskning inom fältet.

Boken präglas också av underfundig humor i formuleringar och episoder, till exempel när Stenvinkel deltar i DT-undersökningar av (nedsövda) brunbjörnar som studium av varför de inte utvecklar osteoporos, njursvikt, diabetes eller hjärt–kärlsjukdom trots den långa vintersömnen med normal kroppstemperatur. Egna målningar och illustrationer förhöjer därtill läsvärdet.

Som sig bör innehåller boken också en gedigen referenslista omfattande 804 poster (sic!). Bara den är en fröjd att botanisera i och söka vidare från. Min samling med material att läsa ökade betänkligt!

Dock har jag lite svårt att förlika mig med boktiteln »Naturens intelligens«. Det är att förmänskliga naturen och tillskriva den medveten intentionsförmåga, liksom uttryck som »geniala lösningar« och »smarta skydd mot miljöhot i naturen«. Om någon vet givetvis Stenvinkel det, och jag tolkar det som en del av den i sig lovvärda ambitionen att skriva mer populärvetenskapligt.

Framgent hoppas jag att Stenvinkel fortsätter att verka för biomimetiken. En önskan är att han fördjupar vissa av bokens teman i separata utgåvor, till exempel om planetär hälsa. Jag skulle gärna se att han också skriver mer om hur den konsumtionsbaserade tillväxtekonomin har drivit fram nuvarande katastrofläge, medan en cirkulär ekonomi med lärdomar från biomimetiken kan erbjuda lösningar.

En kort recension ger inte rättvisa åt boken, utan jag rekommenderar å det varmaste att läsa den, som en utmärkt kunskapsbank och översikt i biomimetik, som också är synnerligen inspirerande och hela tiden väcker förundran!