Torbjörn Engström, skötare/undersköterska inom psykiatrisk vård, och Louise Chesta, överläkare i psykiatri, har skrivit en utmärkt bok om borderlinepersonlighet som med ökad kunskap och öppenhet vill minska fördomarna. Boken är en bra kunskapskälla för den som vill förstå en person med borderline och tar upp diagnoskriterier, vardags- och krissituationer, bemötande och behandlingsformer.

Huvudförfattaren Torbjörn Engström skriver att diagnosen borderline eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom är stigmatiserande, vilket kan motverkas. Texten bygger på hans åsikter, funderingar och i vissa fall gissningar. Enligt definitionen i DSM-5 kan en individ som genomgår psykiatrisk utredning och uppfyller fem av nio kriterier få diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Kriterierna, som beskrivs utförligt i boken, är separationsångest, emotionell instabilitet, tomhetskänslor, suicidalt beteende, paranoida tankar vid stress, identitetsstörning, instabila intensiva relationer, impulsivt beteende och svårigheter att kontrollera stark ilska. Författaren skriver att »kärnproblematik hos en person med borderline är svårigheter i kontakt med andra människor och instabila känslor«.

Att individer med ångest, depressiva besvär och tecken på borderline avstår att söka hjälp är relativt vanligt. Borderline kan visa sig i tonåren, och boken betonar vikten av tidig upptäckt och diagnossättning för planering av rätt insatser och behandling. Flera sidor ägnas åt fördomar, feldiagnostik och skillnader och likheter mellan borderline, autismspektrumtillstånd, ADHD, bipolär sjukdom och posttraumatiskt stressyndrom. Författarens slutsats är att man bör utreda patienten innan diagnos ställs.

Boken ger konkreta exempel på hur individen med borderline kan hantera sin vardag. Ett första steg kan vara att acceptera diagnosen. När en person med borderline är stressad kan hens uppfattning om världen påverkas. En person med borderline är känslig för stress och påfrestningar, som kan hanteras genom att följa en vardagsstruktur med regelbundna matvanor, motion, sömn och sysselsättning (arbete/skola). Livsstilsförändringar rekommenderas. Torbjörn Engström nämner att känslosvall kan hanteras med mindfulness, motion, självhjälpskort med mera. En person med borderline kan försöka bli medveten om sina känslor samt träna på att inte agera eller reagera. Umgänge med andra motverkar isolering.

Vidare poängterar han betydelsen av att personal inom psykiatri och somatisk vård bemöter en person med borderline med respekt, lugn, validering, positiv attityd och aktivt lyssnande, och utan anklagelser, utskällningar eller förebråelser.

Självdestruktivt beteende, som är vanligt hos patienter med borderline, beskrivs utförligt. Sjukvårdspersonal träffar personer med borderline som försöker ta livet av sig, och flera överlever inte. »Behandling för borderline bör medföra lindring av ångest, missbruk och självskadebeteende«, skriver författaren.

I slutet av boken gör Louise Chesta en genomgång av några behandlingsmetoder. Frivillig vård eller tvångsvård för borderlinepatienten diskuteras. Det kan tilläggas att förstahandsval för behandling av ångest och depression är psykoterapier som dialektisk beteendeterapi (DBT), mentaliseringsbaserad terapi (MBT), strukturerad klinisk behandling (SKB) eller »good psychiatric management« (GPM). Boken förmedlar hopp: personer med borderline kan bli av med diagnosen efter en framgångsrik behandling.

Jag skulle vilja rekommendera läsning av boken. Författaren önskar att »någon kändis« skulle ge borderline ett ansikte, vilket jag kan förstå.