Att svensk psykiatri och beroendevård har en akilleshäl, nämligen bristen på samordning, när det gäller insatser för att behandla och stödja enskilda personer med skadligt bruk och beroende är något som de flesta som verkar inom sjukvård och socialtjänst tvingas erfara när man arbetar för dessa människor. I grunden handlar det om ett systemfel, nämligen det delade huvudmannaskapet. Till skillnad från i de flesta andra länder har socialtjänsten – inte sjukvården – av tradition haft huvudansvaret för vården och behandlingen av människor med skadligt substansbruk och beroende i vårt land. Flera statliga utredningar, handböcker om behandling av beroendeproblem samt uppmärksamhet i medierna kring enskilda livsöden som hamnat »mellan stolarna« har riktat fokus mot detta systemfel, men inget tycks hända för att samordningen ska bli bättre.

Anders Printz har särskilda förutsättningar att förstå vidden av problematiken. Han har bland annat varit nationell samordnare för psykisk hälsa på Socialdepartementet och avdelningschef på Socialstyrelsen och har lett Samsjuklighetsutredningen, som 2023 överlämnades till regeringen med omfattande förslag om reformering av beroendevården i syfte att förbättra samordningen.

Hans bok har ett brett perspektiv som omfattar inte bara huvudaktörerna inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården, utan även kriminalvård, polis (inklusive tullen), domstolarna samt tillsynsmyndigheter. Boken identifierar inte bara hinder utan också möjligheter till samverkan trots det splittrade huvudmannaskapet. Det perspektiv som kanske saknas är det som gäller den yttersta länken i vårdkedjan, det vill säga den mellan den enskilda vårdgivaren och patienten eller klienten. Således saknar boken helt fallbeskrivningar, vilket möjligen hade kunnat lätta upp och konkretisera framställningen. Ett viktigt område som lyfts fram är tvångsvården inom psykiatrin (LPT) och socialtjänsten (LVM) och hur samarbetet ska förbättras och patient-, klient- och anhöriginflytandet kan stärkas. Printz perspektiv är övergripande. Varje avsnitt om ett problemområde avslutats med en kortfattad fakta- och tipsruta som inspirerar läsaren att gå vidare för att reflektera över och finna förbättringsområden i den egna verksamheten.

Bortsett från bristen på fallbeskrivningar är framställningen klar, med tydliga definitioner av de begrepp som används. Kapitlen inleds med att ämnet för den fortsatta framställningen klargörs, och avslutas med en resumé och en förberedande målbeskrivning för det kommande kapitlet. På så sätt finns det en röd tråd i boken.

Även om framställningen i huvudsak är sakligt redovisande och förklarande, anar man Printz underliggande värderingar. Så betonar han vid flera tillfällen den förskjutning som sakta håller på att ske när det gäller samhällets målsättning för narkotikapolitiken, från en inriktning mot att uppnå ett narkotikafritt samhälle till att uppnå ett samhälle med minskade skador på individnivå. Den diskussionen är central mot bakgrund av att Sverige har en jämförelsevis förskräckande hög narkotikarelaterad dödlighet. Printz tar också upp den kritik som från beroendemedicinskt håll framförts mot att det sista ledet i den enskilda narkotikabrukarens handhavande av narkotikan – det egna bruket – är kriminaliserat. Ur medicinetisk synpunkt framstår det som en motsägelse att något som å ena sidan är ett viktigt symtom på en sjukdom, som individen kan behöva vård för, å andra sidan är en kriminell handling som samhället ska bestraffa. Möjligen är detta en hämmande faktor när det gäller den enskildes benägenhet att söka vård för sitt beroende. Men som Printz gång på gång framhåller finns det ett kompakt motstånd från merparten av våra politiska partier mot att ens utreda frågan om avkriminalisering av det egna bruket av narkotika. Här finns dessutom den skugga som den organiserade brottsligheten kastar över samhällets relation till den enskilde narkotikabrukaren.

Printz bok bör egentligen läsas av alla som arbetar inom beroendevården, men den är särskilt viktig för dem som har ett organisatoriskt ansvar för hur hur de olika länkarna i vårdkedjan kan hakas ihop. De har många konstruktiva tips att hämta, trots alla dilemman och hinder som boken lyfter fram.