Äntligen finns en bok som tar ett helhetsgrepp kring situationen för personer med funktionsnedsättningar. Boken utgår från ett salutogent och personcentrerat förhållningssätt, vilket innebär fokus på människans förmågor och resurser. Vikten av att utgå från det som fungerar betonas.
Den ojämlika hälsan för personer med funktionsnedsättningar har uppmärksammats allt mer den senaste tiden. Exempelvis gav SKR 2024 ut skriften »Bättre hälsa för personer med funktionsnedsättning«, som visar på sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättning än hos andra målgrupper. För att förbättra hälsan krävs samarbete, ökad kunskap och förändrade arbetssätt inom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt tandvård. Boken kommer alltså lägligt, då den sprider kunskap inom ett eftersatt område; kunskap som behövs i samhället och kanske särskilt inom vård och omsorg.
Val av begrepp och formuleringar diskuteras i boken, vilket är viktigt, då ordval speglar synen på personer med funktionsnedsättning och i förlängningen hur personerna uppfattar sig själva. Boken ger allsidig och bred kunskap kring funktionsnedsättningar. Den ger både praktiska råd och vetenskaplig förankring. Språket är lättbegripligt och tydligt och når fram till läsaren.
Boken innehåller sju kapitel och inleds med teoretiska modeller för att förstå funktionshinder. Hinder uppstår när en person med funktionsnedsättning möter en omgivning som begränsar och inte anpassar.
Därefter följer ett kapitel om hälsa, livskvalitet, meningsfull sysselsättning, fysisk aktivitet och sexuell hälsa, och vidare ett kapitel om det salutogena och personcentrerade förhållningssättet med tips på praktisk tillämpning. Kommunikationens betydelse betonas då »det är en grundläggande mänsklig rättighet att kommunicera«. Det ges exempel på bildstöd, samtalsmatta och schema i avsnittet »Alternativ och kompletterande kommunikation«.
I efterföljande kapitel ges beskrivningar av fysiska funktionsnedsättningar, intellektuell funktionsnedsättning, autism, ADHD, svag teoretisk begåvning samt psykisk funktionsnedsättning. Personers egna upplevelser av att leva med funktionsnedsättning finns med. Boken avslutas med ett kapitel om nationellt mål för funktionshinderpolitiken och åtgärder för genomförande.
Centralt i boken är mötet och lyssnandet, som lägger grunden för det personcentrerade samtalet. Professionella har ett ansvar för bemötandet. Mellan profession eller myndighetsutövare och en person med funktionsnedsättning finns en ojämlik maktbalans där vi som professionella behöver reflektera över vårt förhållningssätt och hur bäst vi kan möta personen med utgångspunkt från ett personcentrerat förhållningssätt. »Den medicinska kunskapen och personcentreringen måste på något vis kunna gå hand i hand och komplettera varandra«, skriver författarna.
Boken tar upp de många och svåra etiska dilemman som finns kring personer med funktionsnedsättningar, där det inte finns några tydliga svar. Nätverksarbete betonas, liksom goda relationer med närstående och legala företrädare. När personen själv inte kan bära sin historia behöver omgivningen finnas till hands.
Vikten av regelbundna hälsokontroller beskrivs kortfattat, men kunde kanske betonas och beskrivas ytterligare, liksom symtom på smärta och illabefinnande som kan vara tecken på sjukdom hos dem som inte kan ge anamnes. Habiliteringens roll beskrivs i korthet, men är också svår att redogöra för då habiliteringens verksamheter skiljer sig i landet.
Sammanfattningsvis tar boken »Hälsofrämjande stöd för personer med funktionsnedsättning« upp behoven av stöd, anpassningar och dialog som utgår från personens behov och förutsättningar och fyller den utbredda kunskapslucka som finns inom området habiliteringsmedicin. Den ligger rätt i tiden (även om det personcentrerade arbetssättet redan borde vara en självklarhet). Boken riktar sig till sjuksköterskor under utbildning, men borde vara obligatorisk läsning för alla läkare, såväl blivande kollegor och specialister som specialistläkare, oavsett inriktning. Vi läkare kan bättre när det gäller personer med funktionsnedsättningar!