Klimatets hälsoeffekter uppmärksammades redan av Hippokrates. Närmare 2500 år senare är klimathotet akut, sorgligt nog orsakat av Homo sapiens själv, och så avgörande att vi definierar en ny geologisk tidsålder – antropocen – baserat på klimateffekterna. Ur ett medicinskt perspektiv fastslår därför WHO att »Klimatförändringarna är det största globala hälsohotet under 2000-talet«.
Boken »Klimatmedicin« är därmed synnerligen välkommen, som det första gedigna svenskspråkiga verket inom området. Klimatmedicin kan beskrivas som ett tvärvetenskapligt område om hälsa och sjukdom relaterat till klimatförändringars effekter och orsaker och hur dessa kan behandlas och förebyggas.
Titeln »Klimatmedicin« är strikt sett lite snäv, då boken förtjänstfullt sätter in ämnet i ett brett perspektiv. I 17 kapitel (inklusive inledningen) på 430 sidor är den indelad i tre avsnitt, som avhandlar klimatets tillstånd, klimatförändringens risker och hur den kan begränsas. Det sistnämnda beskriver utmärkt hur en konsumtionsbaserad och tillväxtdriven ekonomi exponentiellt ökar resursförbrukning och utsläpp. De etiska aspekterna framhålls också, inte minst hur vi tar oss »rätten« att påverka allt liv på jorden och skjuter problemet till framtida generationer.
Åtta av kapitlen är mer specifikt inriktade på hälso- och sjukvårdsaspekterna. Här avhandlas klimatförändringens och temperaturökningens koppling till bland annat luftföroreningar, extremväders olika hälsoeffekter, njurskador, infektionssjukdomar, livsmedelssituationen, vattenbrist och psykologiska effekter. Indirekta konsekvenser förbises ofta, men här visas varför en klimatflyktingkris är sannolik och dess hälsomässiga konsekvenser på befolkningsnivå. Ett kapitel tar föredömligt upp hållbar hälso- och sjukvård.
Redaktören Andreas Vilhelmsson är disputerad folkhälsovetare vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Han har själv författat tolv kapitel, och nio medförfattare övriga fem. Redaktörskapet är av högsta kvalitet, inte minst att hålla boken inom rimligt omfång, och språket välbalanserat. Han lär ha utfört arbetet huvudsakligen på sin fritid – en bedrift!
Också den utmärkta formgivningen ska framhållas, som gör det faktarika innehållet lättåtkomligt genom rikligt med figurer och tabeller, centrala citat i marginalerna och korta, populärt hållna sammanfattningar. En njutning är de totalt 1 251 referenserna (en del givetvis upprepade), inte minst för att finna fördjupningslitteratur.
Förhoppningsvis uppdateras boken fortlöpande, och kanske kan också några fler aspekter adderas, även om allt väsentligt redan är inkluderat. Balansakten att inte heller göra boken för expansiv är inte lätt.
En liten önskan är dock att kapitlet »Klimatpsykologi« fördjupas. Författarna beskriver utmärkt våra evolutionära psykologiska försvarsmekanismer inför abstrakta hot, men varför just klimathotet ska åsättas en särskild psykologi är oklart. En psykologisk analys av aktiva »klimatförnekare« vore angelägen (inte minst med tanke på världsläget), gärna kopplad till Vilhelmssons nästan deckarlika beskrivning av »klimatdesinformation«.
Ett ytterligare önskemål är fördjupning av livscykelaspekter och helhetsvärderingar. Till exempel anges att transporter av bland annat livsmedel genererar förhållandevis låga CO2-utsläpp, men då beaktas inte den samlade transportinfrastrukturens utsläpp och råvaruförbrukning vid byggande av vägar, flygfält, flygplan, långtradare etc.
Recensionen gör inte verket rättvisa, men sammanfattningsvis är boken ett synnerligen genomarbetat standardverk inom klimatmedicin. Den bör läsas av alla inom hälso- och sjukvården och användas som kurslitteratur på alla vårdutbildningar, men når förhoppningsvis stor spridning även utanför de medicinska kretsarna. Som sjukvårdsprofessionella måste vi anlägga ett större klimatmedicinskt perspektiv, verka för minskad resursförbrukning inom sjukvården – och som enskilda människor sänka vår konsumtion.
