Efterlyses: Konstruktiv debatt om sjukhus-tv

Björn Ragnarsson vid Akademiska sjukhuset i Uppsala samt talesmän för tv anklagar oss för att vara oetiska när vi med stöd av vetenskapliga analyser av innehållet i tv-serien »Sjukhuset« väcker frågor om bland annat patientintegritet. I artikeln efterlyste vi vetenskapliga effektstudier av hur vårdverksamhet påverkas av tv:s närvaro samt studier av hur medverkande patienter upplevt filmning.
På Akademiska sjukhusets hemsida presenteras programproduktionen med orden »rappt tempo i dokumentärfabriken«. Det är en serieproduktion som hittills omfattar cirka 200 avsnitt. Vad innebär det för sjukhusets vårdverksamhet att det under långa perioder finns fem filmteam utspridda på sjukhuset? En bedömning av tv-filmning av vårdverksamhet måste göras rent sjukvårdsmässigt; hur påverkas vårdkvalitet av tv-filmning?
Vad filmningen innebär för medverkande patienter är inte belyst. Vi ser fram emot att ta del av den uppföljande studie som pågår vid Akademiska sjukhuset. Frågan är om en enkät ställd till en bråkdel av de patienter som medverkat i programserien kan ge ett tillräckligt vetenskapligt välgrundat underlag för att problemområdet ska kunna anses vara tillräckligt belyst.
Vi är väl medvetna om att det finns rutiner för samtyckesfrågor i produktionen. Vi har studerat samtyckesblanketter, sekretessförbindelsen och filmavtalet. Att rutiner finns för detta innebär inte per automatik att hela problemområdet är löst. Vad vi fokuserar på med stöd i våra analyser är problematiken gällande samtyckesfrågor i vårdsituationer där patienten befinner sig i en beroendeställning i relation till vårdgivaren. Det är vidare väsentligt att analyser görs av den specifika problematik som inryms i akutmedicinsk verksamhet, då samtyckesfrågor är svåra att hantera på förhand till exempel då filmteamet anländer till olycksplatser tillsammans med ambulans-/helikopterpersonal.
Jörgen Lundälv har anmält samtliga reality-tv-serier i svensk television inom hälso- och sjukvården under åren 2005–2008 till Socialstyrelsen, Justitieombudsmannen samt Etik- och ansvarsrådet (EAR) vid Sveriges Läkarförbund. Avsikten med anmälningarna har varit att få såväl etiska som juridiska frågor kring tv-filmning utredda av de instanser som har uppdraget att utöva tillsyn inom hälso- och sjukvårdsområdet. Alla har att vinna på att de etiska och juridiska frågorna är väl utredda.
Med den utveckling som skett inom reality-genren under senare år anser vi att det är olyckligt att det inte har förekommit någon debatt om sjukhus-tv och dess konsekvenser för vården, medverkande personal och patienter. Vi efterlyser en konstruktiv debatt som rör området mediabevakning, vårdkvalitet och etikfrågor. I en sådan debatt behöver centrala aktörer inom hälso- och sjukvården ta en aktiv del.