Ett uttalande från en ledande företrädare för läkarkåren, tillika anhängare av dödshjälp, publicerat i Svenska Dagbladet lyder som följer: »Om läkaren vet att patienten skall avlida, är det inte lika viktigt att dosera exakt rät.«
En sådan formulering vittnar om bristande respekt för människovärdet i livets slutskede. Man ifrågasätter efter ett sådant uttalande SMER:s trovärdighet i sitt förslag till dödshjälp. Är det så att man verkligen värnar om den enskilda patientens rättigheter i livets slutskede eller är det bara ett spel för gallerierna?
Läkare inom den palliativa vården reagerar när uttalanden som det som citerats görs av företrädare för läkarkåren och menar att det skapar en berättigad oro hos patienter och allmänhet (LT 1-2/2009, sidorna 9-10), en högt ansedd psykiater, varnar för följderna av införande av läkarassisterat självmord. Han hävdar att det inte finns anledning att särbehandla en självmordsbenägen döende patient, utan dennes önskan ska »tjäna som utmaning att finna nya vägar för behandling och stöd«.
Hans huvudargument är svårigheten att bedöma svårt sjuka patienters verkliga vilja. Viljan att ta sitt liv kan ju även vara ett uttryck för en depression som kräver behandling eller påverkan från omgivningen och inte en äkta vilja att dö. Ett högst relevant resonemang värt att ta på djupaste allvar.
Vi ser hur det gått i länder som infört läkarassisterade självmord, exempelvis Holland, där det utvecklats en praxis av okontrollerade läkarassisterade självmord. I delstaten Oregon i USA har under en 10-årsperiod antalet recept på dödande läkemedel och antalet genomförda självmord ökat med cirka 300 procent (Roland Andersson, LT 11/2009, sidorna 790-1). Det finns läkare som har skrivit ut recept på dödande läkemedel efter mindre än en veckas patient–läkarrelation.
Allt talar för att vi går mot en liknande utveckling även i vårt land om förslaget förverkligas i sin nuvarande form. Är det en sådan sjukvårdsutveckling vi vill se i framtiden? En sjukvård präglad av otrygghet för de värst drabbade patienterna i livet slutskede, och med bristande respekt för människovärdet.