1. Studiernas behandlingsmetod är utförligt beskriven i två läromedel i manualform som riktar sig till både handledare och patienter [1, 2]. Av böckerna framgår att metoden är en kombination av KBT och psykopedagogik.
2. Jag har i studierna använt mig av den definition av ITT som anges i SBU:s sammanfattning av fetmastudier [3]. Enligt den inkluderas enbart de patienter som påbörjat behandling.
3. När det gäller viktnedgång hade exempelvis i den större studien [4] 35 procent av dem som fullföljde den slutliga mätningen 18 månader efter avslutad behandling minskat mer än 10 procent i vikt, 32 procent hade minskat mer än 5 procent och ytterligare 32 procent hade minskat mindre än 5 procent. 67 procent av deltagarna hade således fortfarande 1,5 år efter avslutad behandling en viktnedgång som var större än 5 procent.
4. Johansson drar sig inte för att via dysfunktionella tankemönster göra subjektiva antaganden till sanningar. På grund av efterfrågan på utbildningar och föreläsningar kring behandlingsmetoden upphörde jag med all egen behandling av patienter i samband med att studierna publicerades. Jag har således inte »bedrivit metoden« på kommersiella grunder. Johansson menar »att man knappast kan förvänta sig att författaren ska kritisera sin egen metod, då skulle ju de presumtiva kunderna försvinna«. En behandlingsmetods vara eller icke vara avgörs inte i första hand av formuleringar i en forskningsstudie, utan av hur metoden fungerar i en vårdverklighet.
5. Slutkommentar: Det har gått några år sedan studierna publicerades, vilket har inneburit att hundratals vårdgivare inom och utom landstinget utbildats i och hunnit använda metoden. Många av dem har delgett sina positiva erfarenheter av behandlingsmetoden i form av effektstudier och/eller som uppföljningsresultat. Som kuriosa kan nämnas att två patienter, behandlade av kurator inom landstinget i Dalarna, skrivit en bok om vad behandlingsmetoden betytt för dem när det gäller bestående viktnedgång och livsförändring [5].