Thomas Flodins och Bengt von Zur Mühlens inlägg »Myter i matens och politikens värld« i Läkartidningen 13–14/2010 (sidorna 926-7) bygger tyvärr på flera missförstånd som det finns anledning att tillrättalägga.

Den patientenkät som nyligen presenterades är – precis som de båda debattörerna önskar – gjord av ett fristående företag. Visserligen har leverantören Sodexo, enligt avtalet mellan Sodexo och landstinget, bekostat den. Men resultatet har sammanfattats och tolkats i enlighet med undersökningsföretagets rekommendationer.

Debattörerna talar om »svinn«. Men det är inte ett relevant begrepp i detta sammanhang. Det handlar i stället om en faktisk minskning med cirka 250 000 portioner under det första året. Det motsvarar cirka 80 ton mat som över huvud taget inte har producerats, köpts in, transporterats eller slängts. Detta är minskade volymer, dvs raka motsatsen till svinn.

De båda skribenterna berättar om erfarenheter från Södersjukhuset. Det är emellertid ett illa valt exempel, eftersom SÖS är ett av de sjukhus som ännu inte har bytt måltidsrutiner. Där lagas maten i ett näraliggande storkök, varefter den transporteras till avdelningarna i kantiner. Det systemet har inte samma flexibilitet och utbud av maträtter som det som tillämpas på bland annat Karolinska och Danderyd.

Dessutom finns det anledning att påpeka att Flodin och von Zur Mühlen, när de beskriver den så kallade SoFresh-maten, tycks ha missuppfattat vilken roll som mikrovågsugnen har i matlagningsprocessen. Det handlar inte om uppvärmning, utan om enportionsförpackade råvaror som tillagas genom ångkokning.

Skribenterna anför slutligen att »beslut utan medicinsk förankring leder ofta fel«. Det finns därför anledning att notera att det i kostutredningens styrgrupp fanns två läkare, en dietist, en nutritionist och en kostchef samt att projektägaren i upphandlingen var läkare.

Den rapport som nyligen presenterades visar att Stockholms läns landsting har kommit långt i arbetet med en mer patientanpassad måltidsverksamhet. Det finns dock mycket kvar att göra innan vi har nått alla mål. Och om patienterna inte får möjlighet att välja mellan olika maträtter, eller om de inte är nöjda, så beror det antagligen på att sjukvården måste förbättra sina rutiner och lära sig att utnyttja alla de möjligheter som finns i avtalet.