Kollega Nils Wåhlin skickade ett mejl efter en artikel som jag skrivit tillsammans med Jan Rosén, »Gränslandet sjukdom–arbete måste hanteras på ett humanare sätt« (LT 42/2010, sidorna 2528-9). Jag föreslog NW att han skulle skicka in sin berättelse till LT för att få igång lite diskussion i läkarkåren – och diskussion blev det! NW:s inlägg, »Kirurg på 50 procent – eller arbetspröva på bibliotek?«, publicerades i LT 44/2010 (sidorna 2735-6) och kommenterades i 22 inlägg på Lakartidningen.se. Det intressanta i dessa kommentarer är att de belyser hur olika läkarkåren ser på försäkringen. Förslagen från kollegerna har varit allt från att avstå från försäkringen och gå ner i arbetstid till 50 procent på egen bekostnad, till att NW självklart borde få bli förtidspensionerad på 50 procent.
Ungefär så här olika har också försäkringen tillämpats genom åren av både läkare och Försäkringskassans (FK) handläggare. Åttio procent av de sjukskrivna har i realiteten aldrig prövats mot hela arbetsmarknaden. Vi välkomnar nog alla enhetlighet och tydlighet i försäkringen så att vi vet vad som gäller om vi blir sjuka. Vilka som ska omfattas av försäkringen, och vilka krav som ska ställas på byte av arbete, är helt klart politiska frågor, vilket också tydligt framgår av webbdiskussionen.
Nu är det bestämt att prövningen av arbetsförmåga dag 180 ska ske mot hela den reguljära arbetsmarknaden, inklusive anpassade arbeten på t ex Samhall, om man inte förväntas vara åter i arbete inom 365 dagar. Många med högre inkomst än vad ett arbete på Samhall ger väljer i denna situation att stanna i sitt arbete på deltid om arbetsgivaren så tillåter (!) eftersom det ekonomiskt är mer fördelaktigt. Detta val har många också gjort. Det handlar därtill om att man kanske tycker att man uträttar mer för samhället och trivs bättre i sitt yrke än om man arbetar på Samhall. För slitna och lågavlönade personer blir det, som NW påpekar, mycket kärvt ekonomiskt. Man kan undra om det var så här regeringen tänkte sig att det skulle bli?
Allvarlig progredierande sjukdom kan undantas från denna prövning, men problemet uppstår för dem som kanske kan bli något bättre över lång tid. Även detta finns exemplifierat på i en läsarkommentar från en kollega med ett flertal sjukdomar med avancerade rehabiliteringsinsatser som plötsligt utförsäkrats.
Det är i dessa situationer som läkares förmåga att bedöma prognos och beskriva konsekvenser av funktionshindren i andra tänkta arbeten blir helt avgörande för FK:s bedömning. Har läkaren inte kommenterat detta kan många halka ur försäkringen mycket lättvindigt trots att arbetsförmågan kanske är densamma även i s k anpassade arbeten. Bevisbördan ligger på den försäkrade. Hur många vet det?
En ny utredning är tillsatt för att skapa regler för enhetlig bedömning och ska komma med förslag år 2013. Visst är det rimligt att man inte kan förtidspensioneras med försörjning av skattemedel utan att det prövats om man kan klara ett annat arbete. Frågan är vad som är rimliga bedömningar och vem som ska göra dem. Frågor som vi alla bör ställa oss är:
– Hur fungerar arbetsgivaransvaret på våra egna arbetsplatser? Finns det en realistisk planering för äldre kollegor att jobba kvar fram till pensionen om man vill?
– Hur kan man formulera regler så att försäkringen upplevs rättvis men ändå tar hänsyn till varje individs speciella förutsättningar att klara en omställning och rimligheten i densamma?
– Är det vettigt, humant och ekonomiskt för samhället med omställning till varje pris där resultatet ibland blir hel arbetslöshet i stället för fungerande deltid, särskilt om personen bara har några år kvar till pensioneringen?
Företagsläkarföreningen har via Läkarförbundet lämnat flera förslag till Socialdepartementet om förändringar i försäkringen för att den ska bli mer human (se vår artikel i LT 42/2010). Vi får hoppas att de klarar uppgiften och att politikerna fattar bra beslut om detta!
