I en mångordig artikel ondgör sig Thomas Idergard över mitt inlägg om surrogatmoderskap i LT 3/2011 (sidorna 68-9). Syftet med min debattartikel var att påminna om att varje etisk analys förutsätter jämförelser mellan sådant som accepteras och sådant vi inte accepterar, i detta fall till exempel mellan äggdonation och surrogatmoderskap. På basis av funna likheter och skillnader kan man sedan med utgångspunkt från olika värdepremisser argumentera för att de jämförda företeelserna ska behandlas på samma sätt eller på olika sätt.
För att denna jämförelse ska vara meningsfull förutsätts emellertid att de jämförda storheterna är enhetliga. Om surrogatmoderskap kan stå för flera olika typer av företeelser, kan detta leda till missförstånd och skendebatter. Skiljer man mellan olika typer av surrogatmoderskap ser man också att argument som drabbar vissa former inte i samma grad drabbar andra. Detta var poängen med min artikel, en poäng som Idergard inte förmår uppfatta. Jag har inte argumenterat för att ett »är« ska omsättas i ett »bör«, som Idergard påstår. Inte heller är jag utilitarist.
Jag har alltså inte gjort en etisk analys av argumentationen för eller emot surrogatmoderskap och heller inte haft för avsikt att göra en sådan. En sådan analys skulle naturligtvis kunna göras med utgångspunkt från olika former av utilitarism, rättighetsteori, pliktetik osv. Men detta kan inte gärna göras på det utrymme som en debattartikel kan få. Det är i stället något som den utredning som jag hoppas kommer att tillsättas bör ha som en av sina uppgifter. Idergard är ivrig att visa att han läst några böcker i etik och väljer selektivt bland synpunkter som stöder hans övertygelse. Men problemet är inte riktigt så enkelt som han föreställer sig.
