Onsdagen den 30 mars är det dags för debatt och beslut i frågan om en »En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken«. Vi vet att alkohol-, narkotika- och tobaksmissbruk ofta grundläggs i ungdomsåren och är starkt kopplade till klasstillhörighet [1]. Fortsatta progressiva folkhälsoreformer inom detta område innebär därför långsiktiga hälsovinster och en möjlighet att delvis utjämna de skillnader i hälsa vi ser mellan fattiga och rika.
En riksdagsmotion föreslår ett förbud mot att förvara tobaksvaror synliga i butiker. Norge, Storbritannien, Finland, Kanada, Island och Thailand är några länder som redan beslutat om sådana åtgärder, och det är dags för Sverige att också ta detta steg. På Socialdepartementet säger man att det saknas »statistik« för att metoden skulle vara effektiv. Tobaksindustrin instämmer naturligtvis och medger beredvilligt att man har kontakt med departementet i frågan [2].
Vi vet att tobaksindustrin tycker att frågan är viktig. En genomgång av deras egna dokument visade på vilken central roll denna »sista marknadsföringskanal« har för deras fortsatta överlevnad [3]. I England lägger tobaksbolagen stora resurser på att göra cigaretter attraktiva i butiksmiljön och erbjuder butiksinnehavare bonusar av olika slag om de för fram vissa märken [4]. Att detta också sker i Sverige är mer än troligt. Vem har inte sett den tilltalande designen, ljussättningen och framträdande rollen som tobaken har i vilken kiosk som helst? Visst har denna reklam effekt på människors tobaksvanor! En studie från Australien visade att personer som är känsliga för denna typ av marknadsföring får svårare att sluta om cigarettpaket finns synliga i de butiker de besöker [5]. I Nya Zeeland har man visat att ungdomar i åldern 14–15 år som utsätts för tobaksreklam i butiker oftare röker [6].
Den här reformen är ny på den internationella scenen och har av naturliga skäl inte utvärderats extensivt ännu. Men att avstå av »konkurrensskäl« eller för att »marknaden ska fungera« visar bara på borgarnas blinda tro på marknaden och att företagens behov kan prioriteras högre än människors hälsa. Vem vill ha en »välfungerande tobaksmarknad« förutom tobaksindustrin och deras snusexportvurmande [7] marionetter på Socialdepartementet? Borde inte omsorgen om ungdomars hälsa vara viktigare?