Hygienismen härjar. Som många andra företelser i samhället handlar det om en pendelrörelse. Just nu befinner sig pendeln nära ändläget för hur rent och aseptiskt vi kan ha det kring oss. Vem bestämmer vad som är rätt? Mycket har hänt sedan Semmelweis kom på idén med smittoämnen, och basal handhygien mellan patientkontakterna är otvetydigt en kostnadeffektiv preventiv åtgärd mot vårdrelaterade infektioner. Steget därifrån till att förbjuda läkarrockar och handsprita barn på dagis kan tyckas kort och logiskt, men det är det inte. Barnen behöver sannolikt sina infektioner tidigt i livet, och det finns evidens för att överdriven renlighet ökar risken för astma och att t ex EBV-infektion sent i livet jämfört med tidigt ökar risken för MS [1, 2].
Utan evidens för att läkarrocken, korrekt använd, orsakar infektioner har man förbjudit den i flera landsting (LT 7/2011, sidorna 318-21). Med uppkavlade ärmar och krokar vid dörren i varje patientsal kan ju rocken knappast göra någon skada! Men nyanserade budskap med förbehåll verkar man inte betro oss med att hantera. I stället utfärdas dogmatiska dekret från Hygienismens prästerskap, och alla anhängare jublar i talkör som på väckelsemöten i amerikanska södern. »Praise the Lord Isopropanol! Save us from evil Streps, Staphs and Haemophilus!« Är man inte frälst är man en motståndare, och sådana ska förintas.
Jag förutspår att Hygienismen leder till det moderna samhällets totala kollaps. Det visar sig att placeboeffekten utplånas när tant Svea inte längre förstår att hon träffat doktorn och när läkarna fryser så till den milda grad på jobbet att de börjar gå runt i egna fleecetröjor, fullsmockade med MRSA och andra skadligheter. Barnen som vuxit upp i rostfria, blanka, aseptiska miljöer dör av fulminanta EBV-, influensa- och VZV-infektioner i tonåren. De som råkat överleva insjuknar snart i autoimmuna sjukdomar och förlorar snabbt arbetsfömåga. De Kloka analyserar läget och drar slutsaten: »Pendeln tilläts svänga för långt. När vi väl försökte bromsa Hygienismen var det för sent.« Leder det till mänsklighetens undergång kan vi i alla fall trösta oss med att mikroorganismerna kommer att överleva. De har funnits sedan långt före oss, och de kommer att överleva oss. Vårt enda misstag var att försöka utrota dem, snarare än att leva med dem. Tråkigt.