Inlägg i Läkartidningen avslutas ofta med tillägget: Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna. Denna försäkran, förhoppningsvis ärlig, är naturligtvis bra. Det vi alla tänker på är bindningar till industrin. Räcker detta? Jag tycker inte det och skulle vilja ha en vidare syn och diskussion kring begreppet jävig. Var ska man dra gränserna?
Det är framför allt den debatt som handlar om medicinsk etik jag tänker på. Om det till exempel rör frågor som eutanasi eller omskärelse av gossebarn, för att nu ta ett par ständigt aktuella frågor, är det andra kopplingar än de till industrin som är intressanta. Om man ger sig in i denna debatt och samtidigt är bunden till lärosystem som per definition anser sig inneha »sanningarna« i en rad etiska frågor anser jag att jäv föreligger. För att tala klarspråk: Alla de tre monoteismerna (judendomen, kristendomen och islam) är sådana lärosystem. Är då inte religiös tro en privatsak? Jo, så länge man håller tron inom den privata sfären är det naturligtvis så. Den som ger sig in i en offentlig debatt har lämnat denna sfär.
Behövs då en sådan deklaration? Står inte de etiska ställningstagandena på egna ben? Nej, det gör de inte. Av samma skäl som andra typer av argument, där andra kopplingar gäller, inte heller gör det. I vetenskapliga sammanhang är vi till och med så försiktiga att vi kräver dubbelblindning av studier för att rensa bort även de mest subtila formerna av bias.
Att diskutera till exempel eutanasi och samtidigt vara bunden av i princip icke diskutabla religiösa axiom, som man inte redovisat, kan aldrig ge en ärlig debatt. Jag vill märk väl inte beskära debatten, bara ge den bästa möjliga förutsättningar. Kalla det gärna transparens.
Det har ju av hävd varit tabu att konfrontera personer i religiösa frågor. Jag anser att detta är missriktad hänsyn som motverkar det övergripande målet, en fri och öppen debatt, ytterst i patienternas intresse. Detta oberoende av om mediet är skriftligt eller om någon tv-soffa är inblandad. Jag har naturligtvis koncentrerat mig på religiös tillhörighet eftersom det är här de ömma tårna och den stora indignationen kan förväntas. Givetvis bör all ideologisk tillhörighet redovisas när detta är relevant. Vad anser Läkartidningens läsekrets?