I Läkartidningen 6/2011 (sidorna 263-4) kommenterar professor Ulf Bergman en artikel av apotekare Per Nydert (sidorna 268-70), och i samma nummer intervjuas Lars-Erik Holm, generaldirektör vid Socialstyrelsen, och docent Johan Fastbom (sidorna 258-61). Temat är hur läkemedelsbehandlingen ska bli bättre. Samtliga är överens om att dagens situation är långt ifrån tillfredsställande och att förbättringar är av stor vikt. Ulf Bergman påpekar i sin medicinska kommentar att frågan stötts och blötts i årtionden utan att man egentligen kommit speciellt långt. Han pekar också på de stora kostnaderna för en felaktig läkemedelsanvändning. Ulf Bergman anser att det krävs förebyggande åtgärder, och därför behövs ett beslutsstöd som kan ge varje läkare information om patientens aktuella behandling och rekommendera lämpligt val utifrån bland annat evidensläge och interaktionsrisker.
Införandet av ett beslutsstöd är mycket angeläget, men tyvärr löser det inte säkert hela problemet. Läkarnas utbildning och arbetssituation liksom innehållet i beslutsstödet är trots allt mycket viktigare än de tekniska lösningarna, och hittills har inget riktigt användbart förslag sett dagens ljus.
Lars-Erik Holm hoppas att Socialstyrelsen i sina reviderade föreskrifter om läkemedelshantering kan skriva in att varje äldre patient ska ha en läkemedelsansvarig läkare med mandat både att sätta ut läkemedel som andra läkare förskrivit och att makulera recept, något som för närvarande kan vara omöjligt. Detta är en angelägen och välkommen åtgärd. Det är emellertid viktigt att påpeka att läkemedelsanvändningen inte automatiskt blir bättre av att det finns en samlad läkemedelslista med all nödvändig information och att läkare har möjlighet att se vad andra läkare har ordinerat. I Sverige har vi sedan många år haft ett stort antal patienter (i dag ca 180 000) med dosexpedierade läkemedel från apoteken, så kallad Apodos. Där har den läkemedelsansvariga läkaren en korrekt och uppdaterad förteckning över patienternas samtliga aktuella läkemedelsordinationer med möjlighet att inte bara sätta ut läkemedel som andra läkare förskrivit, utan dessutom makulera ordinationerna. Apodos har emellertid inte inneburit någon väsentlig förbättring av äldres läkemedelsanvändning.
Johan Fastbom pekar på behovet av att man regelbundet varje år grundligt går igenom varje patients läkemedelslista. Denna avstämning bör egentligen göras inför varje läkarbesök eftersom patientens läkemedelsbehandling kan förändras flera gånger om året. Nyligen genomförda studier visar att mer än 80 procent av patienterna i öppen vård med fem eller fler ordinationer i patientjournalen/läkemedelslistan har en eller flera avvikelser mellan läkemedelslistan och den aktuella medicineringen samt att en kort avstämning i samband med läkarbesöket av vilka läkemedel patienten använder ger en signifikant reducering av felen [Anders Ekedahl, pers medd; 2011].
Ovanstående visar att det behövs ytterligare åtgärder för att komma tillrätta med många av de felaktigheter beträffande användningen av läkemedel som i dag tyvärr kan drabba patienterna. För närvarande pågår därför ett arbete med att skapa en nationell läkemedelsstrategi. I en förstudie till denna prioriterade regeringen nedanstående fem områden:
• Medicinska resultat och patientsäkerhet i världsklass
• Jämlik vård
• Kostnadseffektiv läkemedelsanvändning
• Attraktivitet för innovation av produkter i världsklass
• Minimal negativ miljöpåverkan.
Läkemedelsverket medverkar i hög grad i arbetet med den nationella läkemedelsstrategin och avser att samarbeta med alla som kan tänkas kunna bidra med tankar och idéer som kan leda till en förbättrad läkemedelsanvändning. Den tänkta ramen för detta samarbete är ett nätverk, Centrum för bättre läkemedelsanvändning, som Läkemedelsverket på regeringens uppdrag är i färd med att bygga upp. Det är vår avsikt att alla inblandade – universitet, landsting, myndigheter och olika organisationer – får ta del i arbetet tidigt och får möjligheter att bidra med förslag och prioriteringar.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Publicerad:
Läkartidningen 10/2011
Lakartidningen.se