Sköldkörtelföreningen är djupt oroad över hypotyreosvården

Författarna till artikeln »Trötthet och pseudodiagnostik« menar att förlamande trötthet skulle bero på »samhällets snabba föränderlighet med massiva sinnesintryck som överstimulerar individen till att bli mentalt och kroppsligt utmattad« då man inte hittat några kroppsliga fel i »en bred medicinsk undersökning«. Detta har dessutom pågått i århundraden, säger man.
Artikelförfattarna frångår då att forskning inte visat samband mellan förlamande trötthet och snabba samhällsförändringar, men söker stöd för denna tes i en nyutgiven bok av en professor i idé- och lärdomshistoria.
Att de flesta patienter med trötthet får en »bred medicinsk undersökning« är en stor överdrift i vår mening. Ofta får man ett femton minuters läkarbesök, insinuation om depression och kanske ett recept på mer eller mindre beprövad psykofarmaka. Detta är man ofta frikostig med, medan kroppsegna hormoner (sköldkörtelhormon/hydrokortison) ses som extremt farliga och dopingklassade.
Hypotyreos utreds med antikroppsbestämning och finnålsundersökning/ultraljud endast i undantagsfall. Att sekundär eller tertiär hypotyreos utreds vid normala TSH-prov har vi nästan aldrig sett i praktiken. Utredning för sköldkörtelhormonresistens än mindre. Kortisol i blod mäts aldrig, inte ens då sköldkörtelhormon ska sättas in, vilket det varnas för i bipacksedeln till alla sköldkörtelhormonpreparat.
Att trötthet är patienternas enda symtom är också en förenkling. Patienterna har ofta redan en hypotyreosdiagnos i grunden, med flerårig levotyroxinbehandling som misslyckats med att ta bort hypotyreossymtomen, varav ett är extrem trötthet. Författarna måste förstå att när alternativet är långtidssjukskrivning och den konventionella vården endast erbjuder syndromdiagnoser utan verksamma behandlingsmöjligheter försöker en företagsam patient hitta andra vägar.
I många länder är det självklart att patienter kan beställa egen provtagning till självkostnadspris. I Sverige är tydligen denna makt i patienternas händer inte önskvärd. Artikelförfattarna skulle också kunna titta i resultaträkningarna inom hälsokostsektorn så får de fler exempel på affärsverksamheter som »profiterar« på att vården inte fungerar. Levotyroxinbehandlade hypotyreospatienter söker sig till hälsokosten för att söka lindring för trötthet, klåda och erythematösa hudförändringar [1]. Mången levotyroxinbehandlad hypotyreospatient har också uppsökt naprapater och massörer för att få lindring för muskelvärk (1). Dessa profiterar också enligt detta resonemang. Oss upprör det inte mer än att man marknadsför dunjackor, och vissa därför köper en märkesjacka för tusentals kronor. Valfrihet är nyckeln, och patienter kan inte få för mycket av det i dagens Sverige.
Det som upprör oss är att hypotyreosvården inte fungerar, och att många av hypoteserna som underbygger nuvarande diagnostik och behandlingsmodell inte är evidensbaserade. Vi menar att det inte är evidensbaserat att påstå att TSH-värdet korrelerar med grad av hypotyreos-symtom eller att levotyroxinbehandling är tillräckligt utvärderad vad gäller eliminering av hypotyreossymtom.
Urinmätningar av sköldkörtelhormon användes i svensk vård för 10–20 år sedan. Intressant skulle vara om artikelförfattarna gick igenom de evidensbaserade skälen till att de inte används nu. Författarna påpekar att kostnaden för ett TSH-prov plus fritt T4 är 100 kronor. Är det alltså av kostnadsskäl man inte använder urinmätningar längre, eller menar artikelförfattarna att det gjorts evidensbaserade utvärderingar av hur blodprov kontra urinprov korrelerar med symtom?
Vi anser dessutom att så länge man, som läkarkåren gjort i så många år, håller sig till kroppsvätskorna och inte hamnar på cellnivå, så missar man mycket information: den enda information som räknas och korrelerar med patienternas symtom. Artikelförfattarna skulle göra patienterna en tjänst om de drev utvecklingen i stället för att insistera på att dagens medicinska vård är perfektion. I dagsläget måste klinisk bedömning och patientens symtom få vara avgörande för diagnos och behandling.
Att attackera Scandlab löser inte den större och viktigare frågan: Hur förbättrar patienter och läkare tillsammans dagens hypotyreosvård?