Vi har ingen folkhälsominister

Vid regeringsskiftet 2006 tillträdde Maria Larsson som folkhälsominister, en ministerpost som under mandatperioden fick ändrad inriktning och i stället blev barn- och äldreminister. Sedan dess har folkhälsofrågorna ingen egen minister eller enskild företrädare. I dag åligger det Göran Hägglund och socialdepartementet att, bland andra viktiga frågor, handha folkhälsan.
Folkhälsan är relativt god i Sverige i jämförelse med andra länder. Sverige driver tobaks- och alkoholfrågor intensivt med bland annat bevarandet av Systembolaget och nolltolerans gentemot marknadsföring av tobak. Med det sagt är det bekymmersamt att Göran Hägglund går emot både Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet när han uttalar sig om att snuset bör släppas fritt för handel i EU. Ett uttalande som underminerar alla som arbetar med, forskar på och driver folkhälsofrågor. De argument som Göran Hägglund använder sig av skulle kunna användas inom andra områden. Ska vi då i framtiden vara beredda på att vår »folkhälsominister« föreslår att Systembolaget avvecklas, att marknaden släpps fri kring tobak och att förbudet mot rökning inomhus hävs, eftersom alla dessa förbud och policyer faktiskt verkar för att minska konkurrenskraften?
En annan fråga är vad som kommer att hända långsiktigt med folkhälsan om ingen verkar för den i maktens korridorer. Att främja folkhälsan och förebygga övervikt, psykisk ohälsa, höga sjukskrivningstal och så vidare är inget som sker över en natt. Det är konsekvenser av långtgående beteenden och missförhållanden. På regeringens informationssida angående folkhälsan beskrivs folkhälsofrågor som ett sektorövergripande område som berör de flesta politiska områden, något som är mycket riktigt och något att sträva efter. Men vi menar dock att om ingen står som ansvarig för enbart folkhälsofrågor kan området lätt falla mellan stolarna.
Att vi har en relativt god folkhälsa i Sverige är inget som ska tas för givet. Den behöver underhållas och kontinuerligt förbättras genom fortsatta insatser, till exempel bra mat för de äldre och barn, arbetsvillkor som medför hälsovård på arbetstid, hälsosamtal med anställda, god ergonomi, subventionerad hälsovård, prisreglering på frukt och grönsaker, ett fortsatt arbete för att minska tobaksanvändningen bland unga och nollvision för onykter bilkörning – listan kan göras lång. Folkhälsan är multisektoriell och komplex, det är ett område som behöver genomsyra alla områden och verksamheter men dock med ett samordnande organ och ansvarig minister.
Vi vill ha ett klart svar av Göran Hägglund på dessa frågor: Om framtidens folkhälsa ska bevaras och förbättras – hur kan då förslaget att släppa snuset fritt för handel i EU vara ett steg i den riktningen? Och varför uttalar sig Göran Hägglund, som inte har ansvar för tobaksfrågor, i detta ämne?