I en ledarartikel (LT 7/2011, sidan 315) har vår ordförande i Läkarförbundet, Marie Wedin, satt sökarljuset på några aktuella problem inom svensk sjukvård. Landstingens önskan att räkna hem kömiljarden och den skärpta vårdgarantin för kirurgi (från 90 till 60 dagar) har medfört premiering av nybesök framför återbesök och åsidosättande av medicinska prioriteringar. Vidare framhålls vikten av ett planlagt behandlingsförlopp med tydliga behandlingsmål och möjlighet till mätning av kvalitetsvariabler. Köerna och väntetiderna baseras delvis på resursbrist, där ett minskat antal vårdplatser är ett tydligt problem.
Ett annat problem inom kirurgin är administrationen av väntelistor. Kvalificerad personal behövs för planering av lämpliga operationsprogram i relation till befintliga resurser, tillgång på kirurger, fyllande av luckor vid återbud från patienterna och ändringar då medicinska nyckelpersoner blivit sjuka. I det dagliga arbetet på operationsavdelningen kan resurser också behöva »lånas« mellan den akuta och den elektiva flerdygnsvården samt från den dagkirurgiska verksamheten.
För att komma till rätta med en del av köproblemen inom kirurgin tog landstinget i Östergötland år 2001 ett radikalt grepp för att renodla en del av kirurgin. Det innebar att ett antal diagnoser inom kirurgi och ortopedi skulle behandlas vid den privata Sergelkliniken i Linköping. Ett bärande argument var att väntelistorna skulle förvandlas till planeringslistor och att ett rutinmässigt system för uppföljning av behandlingsresultaten skulle införas.
Grunden för planeringslistorna är ett klinikbaserat datasystem där patienterna själva kan välja bland de operationstider som varje kirurg lagt upp inom planeringshorisonten tre månader. Efter varje överenskommelse om en kirurgisk åtgärd går patienten direkt till receptionen och väljer en operationstid. Samtidigt ges den rutinmässiga pre-operativa informationen. Inga kallelsebrev behöver skrivas. Med detta system är återbud mycket ovanliga.
Vid kirurgisk behandling av benigna diagnoser är besvärsfrihet efter behandlingen den viktigaste kvalitetsindikatorn för patienten. För mätning av detta kvalitetsmått får patienten ange sina besvär på en VAS-skala före operationen i samband med nybesöket samt tre månader efter operationen per post. Resultaten införs i klinikens datasystem. Detta uppföljningssystem används för att selektera patienter till återbesök – de som graderar mer besvär än en viss punkt på skalan erbjuds ett återbesök.
I den nuvarande flaskhalsdiskussionen ska denna typ av lösning på köproblemet upp till diskussion. Det har alltså visat sig att denna typ av klinik kan eliminera köerna genom att helt enkelt ändra planeringsfokus. Det går också att skapa enkla rutiner för kvalitetsuppföljning. Med denna lösning kan vårdprocessen inte hänga upp sig. Dessa stora patientströmmar går utanför det stora sjukhusets mer omfattande infrastruktur kring vård och administration.
Den tydligaste fördelen för patienterna är att de själva kan välja operationstillfället. En annan fördel kan vara att den kirurg som opererar får stor erfarenhet av det ringa antal diagnoser som behandlas. För kirurgen innebär arbetet en strikt planering av operationsverksamheten framåt i tiden, med tydligt angivna operationsprogram och med liten möjlighet till förändring.
För »moderkliniken« innebär förändringen att en större del av operationsutrymmet kan användas till elektiv kirurgi på inneliggande patienter. Borttagandet av i detta fall cirka 800 kirurgpatienter (en kirurg) och 1 400 ortopedpatienter( två kirurger) per år, medför en påtaglig ökning av operationskapaciteten. Den dagkirurgiska kliniken har även haft gynekologisk och kolorektal verksamhet. Vidare har hand- och plastikkirurgiska kliniken använt klinikens resurser för att minska köerna på moderkliniken.
Nackdelen med denna typ av klinik kan vara utbildningsaspekten. Detta har kliniken tagit höjd för genom att erbjuda ST-läkare att arbeta tillsammans med respektive specialist.
Marie Wedin framhåller behovet av en »flaskhalsmiljard« för att nå den köfria sjukvård som alliansen utlovat. Det nya grepp som landstinget i Östergötland tog för 10 år sedan, och som fortfarande gäller om än i ny regi, är ett billigt och effektivt sätt att möta befolkningens önskemål om ökad valfrihet i vården samtidigt som behandlingskvalitet kan följas i nationella och lokala register. En flaskhalsmiljard räcker för att inrätta tjugofem sådana dagkirurgiska kliniker.