Mäta sjukfrånvaro lika svårt som alkoholmått

Vi har gjort en systematisk litteraturöversikt och skriver på sidan 57: »Den viktigaste slutsatsen från den här litteraturöversikten är tyvärr att det vetenskapliga underlaget fortfarande är svagt« [1]. Det finns väldigt få studier som innehåller uppgifter om både alkohol och sjukfrånvaro. De som finns har ofta brister antingen i alkohol- eller i sjukfrånvarodelen. I debattartikeln fokuserar man på alkoholmåtten, men att mäta sjukfrånvaro är lika svårt.
Mer specifika slutsatser:
• Vi fann inte stöd för att dra slutsatsen att det finns ett vetenskapligt stöd för ett samband mellan genomsnittlig alkoholkonsumtion i olika grupper och sjukfrånvaro. Vi drar emellertid inte slutsatsen att det finns ett vetenskapligt stöd för att det inte finns ett samband.
• Vi fann ett begränsat vetenskapligt stöd för ett samband mellan alkoholproblem (riskkonsumtion, problemdrickande och -alkoholdiagnos) och sjukfrånvaro.
• Vi fann endast två studier om alkohol och arbetsförmåga och inga om alkohol och återgång till arbete.
Debattartikelns författare menar att vi inte tolkat de utvalda artiklarna på ett acceptabelt sätt och att vi bortser från metodproblem och väsentlig kunskap om samband mellan alkohol och sjukdom. Vi har granskat de utvalda -artiklarna utifrån ett antal kriterier på vetenskaplig kvalitet (bilaga 4 i SOU 2010:47). Att vi skulle bortse från metodproblem är helt fel: hela processen kring en systematisk litteraturöversikt handlar om att värdera metodfrågor i vid mening såsom studiedesign, analysmetod, val av utfallsmått med mera (se appendix i SOU 2010:47).
Att kvaliteten varierar i de studier vi granskat och att det varit svårt att jämföra olika studier kan knappast tillskrivas dem som granskar studierna. Vetenskaplig evidens handlar om att sammanväga fynden i den samlade forskningen inom ett område. Inte om att lyfta fram enstaka studier som stöder den hypotes man själv har för ett visst samband.
Den tidsseriestudie som debattörerna nämner är en värdefull studie, och vi instämmer i fördelarna som nämns i debattartikeln. Det finns dock några nackdelar med den aktuella studien. Den är inte baserad på individdata, den ger oss ingen ledning om i vilken riktning kausaliteten kan tänkas gå och separerar inte måttlighetskonsumenter från personer med alkoholproblem. Intressant med de båda tidsseriestudierna är att de inte finner signifikanta samband mellan alkoholkonsumtion och sjukfrånvaro bland kvinnor.
En kritisk synpunkt är att rapporten saknar en diskussion om varför alkoholrelaterad sjuklighet inte skulle medföra alkoholrelaterad sjukfrånvaro, men vi påstår inte att så inte är fallet. Vad vi påstår är att det i dag inte finns forskning som stöder ett samband mellan genomsnittskonsumtion av alkohol och sjukfrånvaro, och att det finns stöd för ett samband mellan alkoholproblem och sjukfrånvaro. I gruppen med alkoholproblem är sjuklighet vanlig, och sambandet debattörerna efterlyser återfinns i stor utsträckning i den gruppen.
Författarna är vidare kritiska till att vi inte inkluderat personer som står utanför arbetsmarknaden på grund av antingen att de aldrig kommit in på arbetsmarknaden eller att de beviljats förtidspension, numera sjuk- och aktivitetsersättning. Vårt uppdrag var emellertid att fokusera på sjukfrånvaro, återgång till arbete och arbetsförmåga.
Vi menar att det behövs mer forskning inom det här området. Den bör vara förutsättningslös och öppen för att fynden inte alltid går i förväntad riktning. Vår bedömning är att det krävs en mycket större samverkan mellan dem som forskar om sjukfrånvaro och alkoholforskare för att höja kvaliteten på studierna inom området.