Nytt sätt att tänka kring smärtbehandling

I Läkartidningen nr 10/2011 (sidorna 548-9) diskuterar företrädare för läkemedelsenheten i Uppsala läns landsting och Uppsala läkemedelsinformationscentral Norspans plats i terapin. Med introduktionen av Norspan på svenska marknaden infördes också till viss del ett nytt sätt att förhålla sig till smärtbehandling. Genom att tillföra en stark opioid i en mycket låg dos i ett depåplåster med en veckas duration, ges nya möjligheter att behandla en grupp patienter som befinner sig i gränslandet mellan lättare analgetika och de starka opioiderna.
Att förhålla sig till denna nya behandlingsregim kan säkerligen vara svårt, och därför gör vi som företag vad vi kan för att både förklara detta förhållningssätt och genom studier av olika slag än tydligare belysa Norspans plats i terapin. I dag finns studier gjorda, framför allt i Sverige och i övriga Norden, på patienter med långvarig smärta på grund av artros och där man jämfört med tramadol [1]. Vidare har den hittills längsta studie som genomförts med någon opioid i smärtlindrande syfte gjorts på just Norspan [2, 3]. Norspan visade sig ha en signifikant smärtlindrande effekt hos patienter med måttlig till svår artrossmärta. Behandlingsperioden var sex månader, och studien är på så sätt unik genom att dokumentera att Norspan har en kvarvarande effekt med samma dos under ett halvår.
Då äldre och deras läkemedel i dag är ett prioriterat område på många håll har denna patientgrupp varit i mycket intressant även för behandling med Norspan. Flera internationella översiktsartiklar har framhållit buprenorfin som substans att föredra/överväga när det gäller den äldre patienten på grund av dess fördelaktiga farmakologiska egenskaper [4-7]. Dessutom har alldeles nyligen en farmakokinetisk studie specifikt inriktad på den äldre individen genomförts i Sverige. Studien är på väg att presenteras och publiceras. En uppföljande effekt- och säkerhetsstudie på samma åldersgrupper pågår.
Indikationen för Norspan är »Behandling av icke maligna smärtor av måttlig intensitet när en opioid krävs för att uppnå tillräcklig smärtlindring. Norspan är inte lämpligt för behandling av akuta smärttillstånd«. Detta innebär att de patienter som är aktuella är de som söker för långvarig måttlig smärta/värk på grund av artros eller annan ledsmärta. Oftast gäller detta äldre patienter. Buprenorfinets farmakologiska egenskaper, transdermal beredning och låg dos gör detta läkemedel lämpligt till äldre individer. Vi vet i dag att det är framför allt äldre patienter som får Norspan. I Socialstyrelsens uppdaterade »Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre« som kom ut 2010 rekommenderas att vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta ska en låg dos av opioid övervägas när lätta analgetika inte har tillräcklig effekt [8]. Denna rekommendation stödjer Norspans plats i terapin.
Vi håller med om det författarna till artikeln uttrycker, att regelbunden utvärdering av olika (smärt)behandlingar är av oerhörd vikt. Vi tycker att vi har visat stort gehör för detta genom att genomföra det som beskrivs ovan. Det är också viktigt att de nya data som produceras får presenteras och diskuteras i relevanta forum. Det torde vara genom samarbete mellan patienter, sjukvården och industrin som vi bäst når fram till optimala lösningar för patientens bästa.