Rapporten kan inte användas som policyunderlag

I motsats till Kristina Alexanderson befarar vi att om forskare och myndigheter inte hittar stöd för ett samband i form av evidens drar många, inklusive myndigheter och medier (den ibland felaktiga) slutsatsen att det inte finns något samband. Det är därför av stor vikt att man i sina slutsatser förhåller sig till detta. I synnerhet som resultatet är så förvånande: att hög alkoholkonsumtion, trots ett väldokumenterat samband med sjukdom och ohälsa av skilda slag, inte skulle leda till ökad sjukskrivning. Författarna tar alltför liten hänsyn till kunskap från den omfattande forskning, bland annat från tidigare svenska studier, som belägger ett positivt samband mellan hög alkoholkonsumtion, alkoholproblem samt ökad sjukskrivning och förtidspension, liksom från den ekonometriska forskningen, bland annat från Sverige, som visat att kostnaderna för nedsatt produktivitet och sjukfrånvaro är den största samhällskostnaden för alkohol.
Det krävs därför en bred kritisk diskussion om denna litteraturöversikt. Även om ett samband mellan sjukdom och sjukfrånvaro kan påvisas, kan det senare påverkas starkt av administrativa beslut och lagändringar, vilket komplicerar denna forskning. Till exempel torde den kraftiga nedgången i Sverige av sjukfrånvaron under senare år till stor del förklaras av ändrad lagstiftning.
Författarna hänvisar till metodproblem avseende metodöversikter. Vi delar till stor del deras uppfattningar här men vidhåller att de bortser från flera andra viktiga metodproblem, bland annat gällande alkoholmåtten och jämförbarheten mellan studier från länder med olika lagar för sjukskrivning. De underskattar fortfarande värdet av Norströms tidsseriestudie med ARIMA-modeller med differentierade serier som ger kontroll över störfaktorer och dessutom har kontroll för arbetslöshet och reallöner. Denna metodik har den fördelen att den inte påverkas av den känslighet för variationer i individuell rapportering och bortfall som individrapporterade data har.
Bortsett från att vi är kritiska mot att rapporten inte redovisar denna forskning anser vi att slutsatserna från litteraturgenomgången rimligen borde ha formulerats så här: »Vi fann ett ganska gott stöd för ett positivt samband mellan riskfylld alkoholkonsumtion och sjukfrånvaro i flertalet studier. I resterande studier fanns tendens till en icke-signifikant ökad risk vid högre alkoholkonsumtion«.
I sina repliker skriver både Hensing och medarbetare samt Alexanderson att det i dag inte finns forskning som stöder ett samband mellan genomsnittskonsumtion av alkohol och sjukfrånvaro. Vi menar för det första att de ekologiska arbetena av Norström och medarbetare ger starkt stöd för ett sådant samband hos män. För det andra påminner vi om att man i individstudierna av alkohol och sjukfrånvaro, liksom i andra epidemiologiska studier, inte analyserar genomsnittskonsumtionen utan risken vid olika konsumtionsnivåer.
Det är okontroversiellt att det krävs mer forskning om betydelsen av alkoholvanor och alkoholrelaterade problem för sjukskrivning samt sjukersättning. Framför allt i dag då kunskap saknas om hur sambanden ser ut i Sverige efter en kraftigt förändrad lagstiftning rörande bedömning av arbetsförmåga som grund för sjukpenning och sjukersättning.
Därutöver vill vi understryka det starka behovet av att korrekta bedömningar av alkoholvanor görs både av Försäkringskassan och av behandlande läkare – både för att kunna ge rätt behandling och för att kunna fatta rätt beslut om sjukskrivning.