Barnmorskor ser bristerna i föräldrautbildningen och är beredda att förnya sig

Som ett led i underlaget för regeringens nationella föräldrastödsstrategi intervjuade Forskargruppen för föräldrastöd vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, 26 barnmorskor på mödravårdscentraler över hela landet år 2008 [1]. Barnmorskorna hade arbetat inom mödravården i genomsnitt 8 år. 20 av dem höll regelbundet i traditionella föräldragrupper, fem hade tematräffar och en hade gruppmödravård. Sammantaget var barnmorskorna väl medvetna om att såväl gruppernas format som att de inte når alla föräldrar och brister i deras egen kompetens som gruppledare var problematiskt. De tyckte dock att föräldrautbildning under graviditet är viktig, och de visade öppenhet för förnyelse i fråga om både utformningen av och innehållet i det som ska erbjudas blivande föräldrar.
Annika Åhman, själv barnmorska, intervjuade ett urval av 26 barnmorskor från olika mottagningar för mödrahälsovård i olika delar av landet, från storstäder, mellanstora och mindre städer och från glesbygdssamhällen. Eftersom familjecentraler och traditionella mödravårdscentraler skiljer sig vad gäller organisation rekryterades barnmorskor från bägge typer av verksamheter. En medveten rekrytering gjordes också av barnmorskor från verksamheter i invandrartäta storstadsområden.
De semistrukturerade intervjuerna gjordes på telefon, varade cirka 30 minuter och spelades in på band. Följande frågor ingick i intervjuguiden:
• Vilket mål har du med föräldrautbildningen/föräldrastödet?
• Vilken betydelse tror du att föräldrautbildningen har för blivande föräldrar?
• Vilka komponenter anser du är viktigast att ha med i föräldrautbildningen?
• Vad är det som huvudsakligen styr hur du planerar och genomför föräldrautbildningen?
• Hur tillgodoses behovet av föräldrastöd för de som inte deltar i föräldragrupper?
• Hur viktig är föräldrautbildningen?
Kvalitativ analys gjordes med hjälp av Malteruds metod för systematisk textkondensering [2]. Av de fem teman som framkom rörde ett föräldrautbildningen specifikt: »Föräldragrupperna – ett dilemma«. Här beskriver vi kategorierna som ingick i detta tema.
Antalet föräldragruppsträffar varierade mellan en och åtta. Samtliga barnmorskor ansåg att föräldragrupperna var en viktig del av deras arbete, men de kände att de inte alltid kunde göra ett så bra jobb som de hade önskt. Många saknade en tydlig manual eller vägledning i arbetet. Ett exempel hämtat ur svarsdelen är: »Det är en av dom svåraste grejerna nästan som vi jobbar med tycker jag för det är lite så här abstrakt på något sätt och det ligger, alltså man vet någonstans att det är jätteviktigt, men det är svårt att få till det.«
Flera barnmorskor kände att de saknar pedagogisk kunskap. Några menade att lust och engagemang är en förutsättning för att gruppverksamheten ska hålla god kvalitet och att det behövs »påfyllning« och stimulans för att upprätthålla ett engagemang. »Det gäller ju också som barnmorska att engagera dom också och kunna entusiasmera gruppen så att inte dom bara sitter där och somnar nästan och så här. Och det är svårt ibland. Grupperna ser ju väldigt olika ut men man får göra så gott man kan.«
Det var svårt för barnmorskorna att veta vilket innehåll gruppverksamheten ska ha eftersom föräldrar har olika förväntningar och önskemål. Praktiska begränsningar som brist på tid, material och lokaler nämns också som ett hinder för att kunna erbjuda en bra verksamhet, till exempel: »Man kan känna sig ibland lite otillräcklig … så att man förväntas göra saker eller medverka till saker och alla som man kanske ibland tycker att ’kan jag någonting alls egentligen om det här’.«
Det flesta barnmorskor som hade gruppverksamhet sade att huvuddelen av deras förstagångsföräldrar deltar, men att inte kunna svenska språket är ett hinder. Försök att organisera traditionella föräldragrupper som riktar sig till invandrare har i flera fall misslyckats även om någon barnmorska hade positiva erfarenheter av detta. Bland svaren finns följande: »Vi har inte några fasta grupper, vi har provat den modellen här men, det fungerar inte så bra. Ehh… vi har många, alltså de flesta anmäler sig att de vill vara med, men, det, vi har väldigt många som uteblir utan att … att höra av sig.«
Andra motiv för att inte delta i en grupp, som barnmorskor uppfattade det, är att man känner sig obekväm i gruppverksamhet eller inte känner samhörighet med övriga i gruppen som förälder, exempelvis: »Dom unga dom är ju inte lätta och liksom sätta bara i en grupp med vilka som helst – – – dom kommer första gången och så känner dom sig lite malplacerade förmodligen och så vill dom inte komma mer.«
Att kunna organisera särskilda grupper för till exempel unga föräldrar och tvillingföräldrar uppfattades som positivt. Flera barnmorskor sade dock att föräldraunderlaget i området inte var tillräckligt stort för att detta skulle vara möjligt. Andra alternativa sätt att organisera gruppverksamhet beskrevs också. Ett exempel var när mödrahälsovården tillsammans med Svenska för invandrare samlar gravida på öppna förskolan för information och samtal. Gruppmödrahälsovård är ett annat.
Vid några mottagningar har man valt att endast erbjuda tematräffar, till vilken en större grupp föräldrar inbjuds. I några områden där majoriteten är invandrarföräldrar säger barnmorskorna att tematräffarna lockar betydligt fler deltagare än de traditionella grupperna. Erfarenheten därifrån är att de flesta som anmäler sig till gruppverksamhet med flera träffar kommer bara någon enstaka gång och att grupperna då inte fungerar som det är tänkt. Några barnmorskor menar att det är en fördel att ha gruppverksamhet i samverkan med andra professioner. Familjerådgivare och Försäkringskassan nämns i detta sammanhang.
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en medvetenhet om bristerna i föräldrautbildningen under graviditeten och en vilja att bli bättre på att arbeta med föräldrar i kåren. Ingen tackade nej till intervjun, så vi tror att urvalet rätt så väl speglar hur barnmorskor i landet ser på föräldrautbildningen. Nu gäller det att ta vara på goda exempel, se till att fylla innehållet med evidensbaserade komponenter och verktyg och skapa ett varierat utbud som tilltalar föräldrar med olika bakgrund och behov.