Jag skrev i LT 16/2011 (sidan 938) en recension av boken »Pathfinders – The golden age of Arabic science« av Jim Al-Khalili. Här råkade jag trycka på fel tangenter så den i boken omtalade läkaren al-Razi (latiniserat: Rhazes) kom att födas 884 e Kr och avlida redan 830 e Kr, det vill säga 54 år före sin födelse. Enligt den recenserade boken är de rätta årtalen 854–925, enligt Wikipedia 864–925, enligt Encyclopædia Britannicas webbversion 854–925 eller 854–935, och slutligen enligt min inbundna Encyclopædia Britannica från 1965 är årtalen 865–923 eller 865–932.
Jag avslutade recensionen med att skriva att genom att läsa boken kan man »följa den arabiska kultursfärens utveckling till vetenskaplig stormakt under medeltiden, med stor betydelse för västerländskt vetande i matematik, filosofi, läkekonst, fysik, astronomi och astrologi«.
Den observante läsaren, som gjort mig uppmärksam på mitt felaktiga angivande av al-Razis födelse- och dödsår, ansåg med emfas att »uppgradera astrologi till vetenskap på samma nivå som t ex matematik är väl litet magstarkt«.
Läsaren synes emellertid inte ha varit uppmärksam på kontexten. Den arabiska vetenskapliga guldåldern började på 800-talet med översättning av grekiska, syriska, persiska och indiska skrifter till arabiska. Här var astrologin prominent, kanske för att flera kalifer var i hög grad intresserade av ämnet. Senare kom de vetenskapliga skrifterna – inklusive de astrologiska – till renässansens Europa och översattes till latin – härav betydelsen för västerländskt vetande. Här kan infogas att så berömda astronomer som Galileo Galilei (1564–1642), Tycho Brahe (1546–1601) och Johannes Kepler (1571–1630) också praktiserade astrologi. Det var först under upplysningstiden (som började på 1700-talet) som astronomi och astrologi skildes åt och astrologin nedgraderades.