När man läser och upplever satsningarna på kvalitetsregister blir man alltmer oroad för framtiden. I närvaron av glada tillrop från politiker och stora vidhängande budgetar häver man vetenskapliga principer överbord och intalar sig själv att kvalitetsregister kan leda till vetenskapliga rön. Men det kan de inte, åtminstone inte ofta.
För bara några decennier sedan »upptäckte« vi evidensbaserad medicin (EBM). Vi insåg att den anekdotiska medicin vi tillämpat tidigare, där vi lärde oss från våra tidigare patienter hur vi borde behandla våra framtida patienter, inte var bra. Anekdotisk medicin kan peka på att en behandling fungerar, men inte varför den fungerar. Vi upptäckte att det finns så många komplicerande faktorer, varav de flesta är helt okända, att det inte går att dra slutsatser om orsak och verkan på det sättet.
Vi konstruerade då ett protokoll som innebär att patienter ska randomiseras, att det ska finnas en jämförbar kontrollgrupp, att studier ska vara prospektiva, samt att de ska vara dubbelblindade. I vissa fall måste man av nödvändighet tumma på någon av principerna, men man är då fullt medveten om att det vetenskapliga värdet av nödvändighet också minskar och att man bör vara extra försiktig vid tolkningen.
In på scenen vandrar kvalitetsregistren, och plötsligt verkar det som om det här inte längre gäller. Nu ska vi genom kvalitetsregistren hitta nya behandlingar och bestämma vad som fungerar eller inte. Men det är ju ett grovt tankefel att tro att retrospektiva, icke kontrollerade, icke randomiserade och icke blindade journaldata nu plötsligt har blivit välsignade med vetenskaplig signifikans bara för att datorer är inblandade. Det är fortfarande samma gamla anekdotiska medicin som vi för länge bestämde oss sedan att kasta ut, även om den är automatiserad!
Kvalitetsregister kan alltså absolut inte användas som ersättning för prospektiva, randomiserade, kontrollerade och helst dubbelblindade studier (PRCT). Däremot kan de användas till uppföljning av compliance, dvs hur pass bra vården ansluter sig till vårdprogram och andra riktlinjer. Vi måste absolut göra en tydlig skillnad mellan dessa två användningar och insistera på att det klargörs varje gång man tar ett nytt kvalitetsregisterinitiativ.
Det är vår uppgift och vårt ansvar som läkare att inte falla för frestelsen att tillskriva kvalitetsregister ett vetenskapligt värde de aldrig kan ha, samtidigt som vi nogsamt ser till att de endast används för uppföljning av compliance. Vi får helt enkelt inte riskera ett återvändande till anekdotisk medicin igen. Det var inte bra då och blir säkert inte bättre av att datoriseras.
* Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Genom mitt företag MITM AB utvecklar vi en open source-beslutsstödsprodukt (iotaMed) som ironiskt nog har mycket bra stöd för kvalitetsregister.