Temat ångestsjukdomar avhandlades i en till synes översiktlig artikelserie om sju artiklar i LT 14/2011 [1]. När Läkartidningen presenterar en sådan förväntar man sig att den avspeglar psykiatrins olika perspektiv. Vi menade, i ett kritiskt debattinlägg i LT 18/2011, att dessa sju samstämmiga artiklar tvärtom exkluderar viktiga aspekter och empiriska kunskaper genom att vara ensidigt medikaliserande och beteendeinriktade. Författarnas replik i samma nummer är vänligt överslätande men utan sakargument [2]. Där undviker man att närmare diskutera våra argument om medikalisering – som till exempel att Pär Lagerkvists »ångest« förvandlats till »ångestsyndrom« – och våra exempel på empiriskt belagda resultat av psykodynamisk behandling. Inte heller bemöts vår kritik vad gäller det schablonmässiga evidenstänkandet och avsaknaden av utvecklingsperspektiv.
Slutligen förbigås kritiken att jäv (läkemedelsindustrin) fanns för tre av författarna. Inom både utbildning och forskning har läkemedelsindustrins ekonomiska stöd en riskabelt stor betydelse. Det psykiatri-industriella komplexet leder till ensidig vetenskaplig utveckling av psykiatrin. Den som tycker att detta låter som konspirationstänkande bör läsa Ingrid Carlbergs noggranna research av hur det gick till när de antidepressiva läkemedlen introducerades, eller de genomgångar som gjorts av Marcia Angell, den tidigare chefredaktören för New England Journal of Medicine [3, 4].